Hon bara lovar och lovar, min matte   Och att man ska hålla sånt man lovar, det borde hon veta.

Den träningen som hon pratar vitt och brett om, den blir det noll av varenda dag. Och inga kycklinghjärtan så långt ögat når...     

Igår drog hon iväg ut i skogen med oss, och de är ju kul på sitt sätt det också, men nån lydnadsträning blir det inte då.

Men igår gick vi.... och gick vi... och gick vi... och när vi till slut fram till bebyggda trakter igen, då ringde matte och frågade om  husse kunde hämta oss.   

Hon skyllde på att hon inte ville gå uppför hela den långa vägen som vi nyss hade gått nerför.... HA säger jag bara.... hon bara inbillar sig att det går uppför hela tiden. Det går faktiskt nerför ibland också....    

Fast  Ibsen och jag hade lite kul i alla fall, det är spännande med helt nya skogar.    

Men skogarna här omkring är lite konstiga.   Vi går och går och går, och egentligen borde vi vara långt borta från både folk och fä efter ett tag, men så är det inte här.

Även om alla ljud från trafiken försvunnit och man kan tro att vi är mitt ute i storskogen, så rätt som det är så ser man t.ex toppen av en lyktstople.... mitt ute i skogen    

Då ramlar vi in på ett upplyst motionsspår helt plötsligt... och där går det långa lämmeltåg med folk.... 

Så var det igår, och då dök matte snabbt in i skogen på ett annat ställe... och det var väl kanske därför vi kom lite för långt bort så att säga....   

Men häromdagen när vi gick på gångvägarna här i området, då hände en annan sak.

Ibsen och jag sprang lösa som vanligt, men så svängde vägen i en skarp krök så matte sa åt oss att vänta. Jag ser inte om det kommer nån på andra sidan, sa hon, vänta där!

Och snälla och väluppfostrade som vi är så väntade vi... matte går ju så eländes sakta ibland.

Asch då, sa hon plötsligt, det springer en lös hund där runt kröken, KOM HIT! och det gjorde vi förstås, och matte kopplade oss.

Och när vi kom runt kröken så såg vi den lösa hunden... som inte alls var en hund utan ett litet rådjur.

Ett liiitet rådjur och ett litet större rådjur stod mitt på gångvägen och tittade på oss.

Vi stannade förstås, och efter en stund klev rådjuren iväg ner från gångvägen och in i en liten skogsdunge. Då stannade dom och käkade lite löv eller nåt.... och vi fortsatte vår promenad.

Men jag förstår att matte trodde att det var en lös hund först, för det lilla rådjuret var inte större än vad Ibsen är.  

Ja, det är konstigt här... rådjur som ser ut som hundar på gångvägarna och lyktstolpar ute i skogen.. ingen ordning på nåt    

Idag ränner matte fram och tillbaka till tvättstugan igen.... hoppas att hon har lite krafter kvar till lite träning sedan.

Solen skiner från en klarblå himmel idag också, det borde finnas en lag som säger att man måste gå ut och träna hund när det är sånt väder