Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??  

Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.

Men det var inte bara vi som var där...   Där fanns måååånga fler människor, och hundar, och joggare, och cyklister, och barn, och clowner....  ja, allt möjligt konstigt såg vi.

Och här hittade matte Gräfsnäsgården. Då kände hon sig nästan som hemma sa hon, hon har tydligen bott bara några kilometer från Gräfnäs nån gång tidigare i sitt liv.  

Det var ganska så OK att gå där i Slottskogen, det fanns otrooooligt smaskiga dofter överallt......

Och sen så hände det nåt spännande......

Och ni kan aldrig gissa vad jag såg.....     hemska monster var det.... i vattnet!!!

Men jag skällde minsann ut dom rejält. Folk bara stod där, alldeles förlamade av skräck. Det var bara jag som vågade säga ifrån....  så här såg dom där hemska monstren ut:

Dom kom ända fram till staketet där jag stod,  tänke säkert äta upp mig som efterrätt...men jag skrämde minsann iväg dom... tur att jag är så modig!!  

Men så småningom åkte vi hem igen.... skönt att få lägga sig ner lite...

Men det var tur att det var lite folk på spårvagnen, är det mycket folk så trampar dom på en när man ligger ner...    

Dee-Dee, som bor här i huset, gillar inte att vara ute och gå i solen... men hon gillar att ligga och sola på vardagsrumsgolvet i alla fall.

Förresten.....   jag försökte äta upp en rottweiler häromdagen. Fast matte la sig som vanligt i och sa NEJ!

Han skulle gå in i vår trappuppgång när jag var på väg ut, och  sånt kan man ju inte utan vidare tillåta.    

Och igår kväll när  vi var ute så såg jag en katt som smög omkring. Den allra första lösa katten jag sett sedan vi kom hit... och jag blev jätteglad.   

Annars har jag bara hittat en massa fåglar att jaga, nu var det äntligen läge för en kattjakt också!

Men katterna här är inte som andra katter.....  jag kom i vanlig ordning ångande på högsta växeln och såg fram emot en härlig jakt bortöver gräsmattorna....

Och vad tror ni händer??????

Kattskrället stannar, skjuter rygg och låter som ett lejon.... så det blev tvärnit för min del...  dom är tuffa, storstadskatterna....       

Tur att matte ropade på mig så attjag fick en anledning att med bibehållen värdighet gå därifrån... man  kan ju inte vara olydig... eller...?     

I morgon ska vi åka hem säger matte.... och jag som nästan trodde att vi flyttat hit för alltid.  Synd att det är så långt hem bara..... nästan 8 timmar på tåget igen.... blääähhh...   

Gårdagen var ju ganska så bra... den skrev matte om i sin blogg. Och hon tog en massa bilder också.....

Och idag när vi var ute så tog hon också en mass bilder, men fy sjutton för att vara storstadshund.   

Vi tog spårvagnen in till centrum idag, matte och jag. Och det var väl OK, det fanns en tant på vagnen som sa att jag var fin, och det hade hon ju rätt i...  det finns göteborgare med god smak tydligen.  

Men sen började eländet...  det gick väl an direkt då vi gick av vagnen, då gick vi ner i hamnen och kikade, och det var kul. Där fick jag springa lite som jag ville...

    Det här stora hjulet står nere i hamnen, och det heter nåt så fantasilöst som Göteborgshjulet.... noll fantasi där...     

Jag ville åka, men matte påstod att hundar inte fick det. Fast jag tror att hon bara skyllde på det för att hon själv är höjdrädd...

Sen tänkte jag vara lite kulturell och gå in på Operan, men det fick jag inte heller... jag fick stanna på trappan....    

Men sen började själva helvetet....  vi drog iväg och skulle gå turistrundan upp till Götaplatsen och Poseidon, sa matte.... och hade jag vetat vad som väntade så hade jag passat på och hoppat i älven där nere i hamnen.    

Massor med folk ÖVERALLT.... och bilar och spårvagnar och bussar och tjo och tjim av alla de slag.

Och vet ni????

Det fanns mat överallt....  restauranger och uteserveringar och barer och massor av ställen där det luktade smaskens. Matte kände nog inte det för hon bara gick förbi alla de där ställena, men jag ville ju in till vartenda ställe och försöka tigga till mig nåt... det fanns ju delikatesser där... men tji fick jag. Och här vid Saluhallen var det alldeles bedrövligt... det bara stank av god mat överallt där... 

Ser ni så bedjande jag ser ut?? Inte hjälpte det inte....    

Här kommer fler bilder från alla möjliga konstiga ställen... matte lekte som sagt turist. Hon och massor av japaner fotade som tokiga....

Det här är till för människor som inte får kissa på gräsmattorna när dom blir kissnödiga...

Och här sitter jag bredvid Karin Boye som står utanför stadsbiblioteket 

Ett av alla miljoners matställen....

Här ovanför mitt huvud står John Ericsson staty, men han kom inte med på bilden... och det kvittar ju, jag är ju mycket viktigare.... 

Lite grönt att kissa och nosa på....

Utflyktsbåten Paddan....  som vi inte heller åkte med...   

Utanför Trådgårdsföreningen... vad nu det är för nåt då...??

Den är "anrik" sa matte... jag fattar inget jag. Skittråkigt att vara fotomodell var det i alla fall...    

Och så var vi ÄNTLIGEN framme vid den där Poseidon.... och det var väl inget att ha, det heller....  

Utanför stans flådigaste hotell stod det en hel rad med såna här läckerbitar....  matte kallade dom i alla fall för det. Jag tyckte det såg ut som vanliga tråkiga bilar, och det var inte ens såna där godisbilar som man kan äta...

På ett annat ställe var det en massa människor som sprang på ett sånt där löpband som vi har hemma... det var en afför som skulle skänka en massa pengar för varje kilometer som folk sprang.... var det en gubbe som hojtade i en högtalare.... pengar till BRIS, sa han.  

Och precis som med allt annat jag såg idag, så fattade jag nada....    

Men det fanns andra som hade andra problem....

I alla fall så fick matte nog av turistandet efter ett tag, som väl är. Då var jag rejält uttråkad.... men det värsta var kvar.....   

Nu tar vi spårvagnen hem igen, sa matte... Ok, tyckte jag, det blir himla bra det. Men... nedrans så mycket folk det var på den vagnen....

Hundar ska åka längst bak i sista vagnen... och där var det fullt. Hela sista vagnen var full, så matte och jag fick trycka in oss bland alla andra.

Gissa hur många ben och väskor som knuffade på mig då???

Första gången vagnen stannade och dörrarna öppnades så tänkte jag sticka min väg, men matte var på alerten och stoppade mig... och sen fick jag sitta där och bli både  knuffad och trampad på och allt möjligt annat hemskt.   

Men matte tyckte nog lite synd om mig, för när vi kom fram och jag äntligen fick gå av, så gick vi en lång promenad då jag fick skutta omkring som jag ville... och gissa om det var efterlängtat då...???   

Näe, fy sjutton för att vara turist.... det är inget som jag rekommenderar, mycket tråkigare kan man inte ha.

Men nu ska jag säga till matte att hon fixar lite mat åt Dee-Dee och mig. Och sen ska vi ut och skutta i gröngräset en stund igen....  sånt gillar jag!!!   

Det är ju det minsta man kan säga.....  klockan halv åtta igår åkte vi hemifrån, matte och jag.  Två stora väskor hade vi med oss, och vi skulle åka tåg sa matte.

Förut har vi bara mött folk som kommit med tåget när vi åkt till stationen, men nu klev vi på tåget själva.  Och vet ni... alla... precis alla skulle klappa på mig. Och alla berättade om sina egna hundar....  då kan man ju fråga sig varför dom var ute och reste utan dom då...? 

Matte tog minsann med sin hund (mig alltså..!) när hon drog iväg, hon...   

I alla fall så var det lite kul... ett litet tag. Efter några timmar började jag tröttna på det där med att åka tåg. Men då sa min matte att vi skulle åka läääänge, så det var lika bra att jag la mig ner igen.

Nedrans, så mycket har jag aldrig tidigare legat på en enda dag....  och matte mådde så illa så hon kunde inte alls prata med mig. Urtråkig var hon....   

Men där fanns en liten kille som roade sig med att gå från tågets ena ände till tågets andra änden.. . hela, hela tiden. Han passerade mig varje gång, och varje gång klappade han mig på huvudet.

Till slut la jag mig mitt i gången så att han skulle sluta springa där... och vet ni vad han gjorde då???

Jo, han började hoppa över mig...   första gången klev han försiktigt, och jag är ju en cool hund så jag bara låg där utan att lyfta på huvudet ens. Nästa gång hoppade han över mig... och när han gjort det några gånger så kom han på att han sedan han hoppat över mig skulle böja sig ner och snabbt klappa mig på huvudet innan han drog vidare. 

Ett nedrans klappande på mitt huvud den dagen....  men matte sa att jag var duktig så då må det väl vara hänt då.  

Efter några timmar skulle vi byta tåg, sa matte. Ut med väskor och matte och mig... och då kissade jag snabbt mitt på perrongen, jag hade hållt mig jättelänge..

Och så gick vi in i centralhallen på Stockholms Central för att titta vart vårt nästa tåg fanns... och jag säger då bara det.... hujedamej så mycket folk!   

Men där skulle folk klappa på mig igen... tur att man är en människovänlig hund. Och matte tog ett kort på mig där, men det får ni se när vi kommit hem igen...

Vi hittade i alla fall nästa tåg och sen blev det att vänta och vänta och vänta igen... bara ligga där och inget göra. Skittråkigt.....!  Och ensam hund var jag hela tiden så det fanns inte ens en hund att morra på...    

Och sen var vi äntligen framme... efter 7½ timme... puuust... och där vattnade jag genast perrongen igen   

Och där fanns lilla Dee-Dee som jag känner sedan förut. Men hon verkade inte så glad att se mig... konstigt.    Hon såg mest ut som att jag var osynlig, men jag passade i alla fall på att kolla alla hennes dofter ordentligt. Hon luktade nästan som förra gången jag träffade henne...

Och sen släpade vi iväg med våra väskor till en jättestor buss med massor av folk... och där skumpade vi iväg en lång stund till... och sen... sen fick jag äntligen gå av och snuffa på lite gräs och sånt som vi hundar gillar.

Och så skulle vi hem till Dee-Dee också... många trappor upp och så var vi äntligen framme. Och jag tänkte förstås att jag skulle göra ett gott intryck så där med en gång så jag satte igång operation Leta... och fann förstås genast nåt.

Ett grisöra, som Dee-Dee's matte påstod att Dee-Dee sparat till framtida behov, men det åt jag snabbt upp.  

Och så fann jag ett par ulliga tofflor som stod och skärpade, men dom sa matte att jag inte fick ta     

Och så jag kollade uppe på köksbänkarna och uppe i soffan... och så tog jag en koll på soffbordet också.... sen röt matte åt mig: Helvete Salza... LUGNA NER DIG!!! 

Precis som om jag inte gjort annat hela långa dan.... gissa hur mycket spring i benen jag hade ...??

Så matte och jag tog en promenad... massor med spännande gräsmattor finns det här.... med massor av dofter....

Och idag ska matte och jag ut på en långprommis medan de som bor här i huset är borta. Vi ska först ta med Dee-Dee ut så att hon får kissa lite, sen vill hon helst vänta här hemma på sin husse och matte. Men matte och jag ska på äventyr säger hon....

Hoppas vi hittar tillbaka hit sedan, jag har ju sett att matte lassat in all min mat i ett skåp här... och det vill jag ju inte missa.