om vår husvagnstripp. Frågar ni mig så kunde det lika gärna kvittat, för större delen av tiden såg det ut så här för min del...

Ibsen är ju så stor han, så hela han fick inte plats på de små husvagnssofforna... huvudet hamnade på bordet....   

Det regnade för det mesta, och även om vi fick våra promenader som vanligt så hände det inte så våldsamt mycket mer. Matte hade ju lovat mig att vi skulle träna jättemycket när vi kom fram...   men så blev det ju inte.    Hon skyllde på att det ösregnade, men vem bryr sig om lite regn om man får jobba???  

I alla fall så fick jag göra ett sökpass en dag, och det var kul. Figgen var ganska så lätt att hitta, alla gånger utom en. Då hade hon gömt sig inne i ett värn, långt inne i ett hörn, och det var dessutom jättelångt bort ifrån matte.

Att det var så långt bort ifrån matte berodde naturligtvis på att matte inte visste exakt var det där värnet låg. Hon missförstod när figgen förklarade, så hon skickade mig på jättelångt avstånd.... ni vet, min matte tilhör den i särklass klantigaste sortens mattar.   

Men jag hittade figgen efter mycket letande, och sedan så sprang jag jättelångt tillbaka till matte med rullen. Och sedan skulle jag ju visa på också, lika långt tillbaka förstås, men det gick bra. Fast när vi kom fram så kände jag figgens vittring genom taket på det där värnet, så jag skuttade runt där på taket en stund och klurade på hur jag skulle komma åt henne. Men sen så kom jag ihåg att det fanns en liten öppning där man kunde slinka in, så då gjorde jag det... och där stod hon, figgen, och väntade med tub-osten... kul, kul....    

Men det var bara en gång det    fast sedan fick jag träna lite lydnad också, och det är ju alltid lika kul!

Här kommer det i alla fall en hel radda  med bilder från lydnadsträningen.... vilket vi tackar fotograf Carina Löwgren (mattes systerdotter) för.   

Först lite fotgående.....

Sedan lite framförgående.....

Ut i kopplets längd var det....     

Och så knatar vi på....

Ända tills matte säger Stanna!           

Så här såg det ut på håll...  

 Jag tror att jag är ganska så duktig på det momentet..    

Apportering kan jag också.....

Och vet ni att jag kan krypa alldeles förnämligt bra.....?     

Vaddå för långt fram??? För fort...??? Nej då, det är min matte som är lite långsam av sig. Nu för tiden kryper jag inte alls för fort... det är som sagt min matte som går som en snigel.  Hon får lov att träna lite mer på det där...      

Fast allvarligt talat så kryper jag i lagom takt nu... det ser värre ut på bilden än vad det är säger matte...    

Ja, det var himla kul när jag äntligen fick göra något.  Men precis när jag började bli uppvärmd och började komma igång på riktigt, gissa vad som händer då???

Inte så svårt att gissa... då fick jag lägga mig vid sidan,och så började matte träna med Ibsen istället   

Och det finns minsann bilder på det också... orättvist tycker jag...   

Titta där borta i bakgrunden! Där får jag ligga och bara titta på... hmpf...     

Ibsen kan också framförgående....

Och apportering....

Och sen kommer den största orättvisan av alla..... HAN FICK SPÅRA!!!! Det fick minsann inte jag....    

Och efteråt blev det ett himla babblande om hans spår... fast alla sa att han är en så himla bra spårhund... Jaja... tur att han är duktig på nåt då...    

Sen blev det inte så mycket mer roligheter gjorda... vi åkte hem dagen efter och det enda roliga som hände då var några promenader när vi rastade på vägen hem.   

Vilken tur att det finns roliga skogsvägar och andra spännande ställen precis överallt där man rastar, när man ska sitta i en bil i 9 timmar... ....     

P.S En del av bilderna som matte tagit har hon tagit med mobilen, inte så himla bra kvalité då...

Nu har vi i alla fall varit hemma en hel dag. Vi har nyss fått en ordentlig promenad på ett av våra gamla vanliga, spännade ställen... och så har jag fått middag, och nu ska jag slumra en stund innan det är dags att gå och lägga sig.   

Men en sak är klar i alla fall....  Borta bra, men hemma bäst!!