Japp, fanns den titeln så skulle min matte vinna den lätt som en plätt.    

Finns ingen som ramlar och snubblar och klantar sig så som hon.  Så fort hon kommer ut i skogen så är det kört... förr eller senare snubblar hon och ramlar, det vet både hon och jag. Men ändå envisas hon med att gå där....   

Precis innan den sista snön smälte så halkade hon ju på ett ikullvält gammalt träd ute i skogen och slog sig rejält på ena benet. Och hon påstår att hon fortfarande har skitont där på benet.

Vet ni, att om Ibsens eller min svans råkar slå till henne just där på benet, då skriker hon fortfarande i högan sky...    

Och igår... ja, då gjorde hon det igen....    Då var hon nere i källaren och städade i ett skåp där.

Och vet ni vad???  Då var det en hylla  som anföll henne och gav henne en rak höger, slog henne rakt över näsryggen så att blodet sprutade. Inte visste jag att hyllor är så duktiga boxare...   

I alla fall så har hon ett sår rakt över näsan nu, precis där glasögonen ska sitta.... och näsan är svullen och lite blåaktig... ser ganska så kul ut, men matte påstår att det gör ont, och då är det kanske lite synd om henne....?    

Inte vet jag... men världens klantigaste matte är i alla fall min! 

I går kväll var vi ute och tränade sök i alla fall. Och min matte GICK hela tiden. Hon påstod att hon inte tänkte råka ut för några fler "incidenter" den dan, så hon tänkte vara försiktig.

Och skit samma, huvudsaken är ju att jag får springa, och det fick jag ju. Fast på påviset blir det lite knorkigt... jag vill rusa i full fart för att visa matte var figgen gömmer sig, och få tubosten förstås!... och matte ska GÅ dit.....    

Jaja, tur att jag är så anpassningsbar,   har man en gammal kärring till matte så får man leva med såna där konstigheter.     

Idag har vi varit ute och åkt bil i flera timmar, inte jättekul, men vi stannade som tur är på ett ställe där Ibsen och jag fick lufta oss lite.

Och där passade matte och husse på att "latmansrasta" oss.  Om nu någon inte vet vad "latmansrasta" är för något, så ska jag berätta det.

Det innebär helt enkelt att husse stannar vid bilen och så traskar matte och Ibsen och jag iväg därifrån.

Och när vi har gått en ganska så lång bit, så skickar matte tillbaka oss på kommandot "marsch!", och vi rusar i full fart tillbaka till husse som väntar vid bilen.

Under tiden traskar matte vidare, och när husse sedan skickar oss tillbaka till matte, då får vi kuta på bra för att hinna ikapp henne.

Och när vi kommer fram så skickar hon tillbaka oss, och så traskar hon vidare medan vi är på väg till husse och bilen...  och så där håller dom på en lång stund.

Ganska så kul faktiskt, men man blir himla flåsig och trött efter en stund   

Till slut får vi i alla fall gå lugnt och sansat tillbaka till bilen tillsammans med matte, och när vi sedan åker vidare, då är det ganska så skönt att få ligga stilla där i bilen.

Nu har vi käkat middag, och så har vi fått gnaga på var sitt ben en stund, så nu ska jag, som vanligt vid den här tiden, vila mig lite.