Fast matte säger att jag överdriver... idag är jag nästan bra igen påstår hon.

Det var en liten glasbit eller nåt liknande som anföll mig igår när vi var ute.... och jag blödde från tassen!   

Fast egentligen märkte jag inte något förrän matte började fjanta sig om att jag lämnade blodspår efter mig. 

Jag fick i alla fall hålla mig lugn igår, skittråkigt var det. Fast nu blöder det inte längre, och nyss fick matte ett bra tips om plåster som funkar,   så nu blir det förhoppningsvis en ordentlig promenad idag igen.

Fast nu har matte gjort allvar av sitt hot att starta upp sin egen blogg igen. Hoppas att jag trots det får fortsätta att skriva, jag också....

Men eftersom det är höst nu och snart kallt ute, så blir det väl mer av det där med att sitta inne kanske, och då hinner vi väl samsas om mattes dator, hon och jag.

Fast hon kan få köpa en egen dator till mig tycker jag.... en salzafärgad vill jag ha! Jag har sett att det finns läckra såna som är röda och fina... det skulle jag gilla.   

I morgon har jag en kompis som ska tävla, då ska vi dit och titta. Och matte har flera kompisar som ska tävla samtidigt, hoppas det går bra för dom allihop.

Fast jag håller mina tummar allra hårdast för min kompis förstås. Han är ju dessutom släkt till mig, och släkten ska man hålla på.    

Synd att jag inte får tävla. När vi tränade häromdagen hade jag ju skitkul. Förstår inte att matte är en sån vekling att hon inte anmäler oss....     Hon bara tjatar om "nästa år"... herregud det är ju evigheter till dess. En hel lång vinter... sex månader.... innan det blir några tävlingar igen.    

När vi nu ändå skulle flytta så kunde vi väl ha flyttat söderöver, tycker jag. Nånstans dit där det inte är vinter halva året.... det är inte så jäkla kul med all den där snön. Första vecken eller så, då är det lite kul... men när man ska pulsa runt i snö som är lika djup som jag själv är hög, då är det inte kul längre.   

Det är väl en av få punkter där matte och jag tycker precis lika... bort med vintern!!!  Fram för en lååång vår, en lagom sommar och en lååång höst... och ingen vinter alls!    

Igår gick hon verkligen på en nit, min matte.    

Vi var ju ute på en ganska så spännande promenad i går på eftermiddan, en kombinerad cykeltur och promenad.

Matte är dålig på att orka cykla uppför när det är långa, branta uppförbackar, då måste hon gå, och då hinner vi snosa lite extra.

Men sen när det bär utför, då jäklar gäller det att ta fram det långa benet för då går det undan....    

Jaja, skit samma... i alla fall så trodde matte att jag var trött igår efter den där turen vi gjorde. Och så skulle vi ut och träna lite lydnad lite senare....

Salza orkar nog inte göra så mycket idag, sa matte till våra träningskompisar.... i alla fall inte med nån fart....  hon har fått en rejäl motionsrunda för bara ett par timmar sedan.

HA... säger jag bara.... hon ska allt få se hon, tänkte jag, och det fick hon    

Kul att kunna överraska sin gamla matte ibland....    

Och det bästa av allt... gissa vad det var??     

Jo, när vi kom hem så tänkte matte att alla satt inne och tittade på fotboll, så jag fick gå lös även på gården där hemma. Det får jag aldrig annars.... finns för många katter säger matte    

Och just det.... precis när jag vek av vid brevlådan för att springa fram till vår dörr, så satt den där igen.... den där stora svarta katten.

Men nu nedrans.... nu fick den sig ett skrämskott.  Jag satte full fart och gjorde en alldeles perfekt stöt, och katten slängde sig ut genom häcken och upp i närmsta träd.... skitkul!!!      

Och för en gångs skull skötte sig matte som hon skulle också. Hon låtsades som att hon inte såg vad jag gjorde....     

Så på det stora hela så var gårdagen en ganska så bra dag... i all synnerhet avslutningen på den.    

... att igår när vi skulle gå ut, matte, Ibsen och jag, då öppnde matte dörren ut medan hon klädde på sig.

Och jag kände direkt att det var en kattusling där utanför!! 

NEJ, sa matte när jag tänkte dra järnet ut genom dörren. STANNA HÄR! och när hon tar fram stora rösten är det bäst att lyda, så jag väntade... och väntade... och väntade....

Attans så lång tid det kan ta att få på sig en jacka och ett par skor.     

Äntligen var matte påklädd och vi fick kopplen på, och när matte sa "nu går vi" då slank jag snabbt ut genom dörren.

Och där, på mattan utanför grannens dörr där låg den... en STOR svart katt... bara två meter från vår ytterdörr. Inte konstigt att det stank katt när matte öppnade vår dörr.

NEJ! sa matte, just precis som jag laddade för att stöta upp den där eländes katten. Och egentligen var det kanske lika bra det... att matte la in sitt veta... för katten såg inte ut som att den tänkte flytta på sig.

Den låg där den låg, och stirrade stint på mig.... såg nästan lite läskig ut.... så jag låtsades som att jag var en lydig hund som inte fick jaga katter, och så trippade jag iväg med matte och Ibsen.

Men tänk så fräckt, att ligga och sola nästan på min trappa... nedrans katt!    Nästa gång... då ni....  då ska jag minsann ta den!...

Är det nån som behöver en ny diskmaskin så har vi en till salu här. Den är ganska så ny, bara nåt år gammal, så där rostfri ni vet... som är så himla poppis nu... eller kanske var det för ett tag sedan det var populärt... inte vet jag.    

I den här kommer man inte åt!!!    Och den står på fel sida också... den finns på vänster sida av matte när hon plockar bort disken, den ska vara på höger sida för det är det som jag är van vid.

Över huvudtaget så är det här nya köket ganska så värdelöst. Inget stämmer med det gamla köket, och när matte lagar mat påstår hon att jag är i vägen    

Har ni någonsin hört nåt så dumt...?!?!?!?

I alla fall så vill jag ha en ny diskmaskin! Och om ni kommer hit och hämtar den vi har nu, så måste ju matte köpa en ny, och då ska jag minsann vara med och se till att den blir "slicka-rent-vänlig".

Idag har jag fått träna sök en stund. Det var kul!!    Och så fick jag  (och dom andra också förstås!) springa en lång budföring... flera gånger... tänk att det kan vara så himla kul att få springa i full fart på en stig i skogen.    

Jag förstår verkligen varför jag tillhör en ras som heter "springer"... att springa är bland det allra roligaste som finns tycker jag.   

Mindre roligt är att matte funderar på att starta en egen blogg, och därmed lägga ner min blogg.    Hon påstår att hon inte kan hålla reda på två bloggar, och att det finns en massa saker som hon vill skriva om själv.

Och det kan hon väl göra om hon vill... men jag vill ha min  blogg kvar! Hur ska jag annars komma till tals???

Hon får ju låna min blogg om hon ber snällt, men det räcker inte påstår hon. Hon har nån sorts konstig sjukdom som heter "skrivklåda" och den gör att hon ibland bara MÅSTE skriva...  och det handlar inte alltid om sånt som är lämpligt att skriva om i mn blogg... påstår hon.

Knepigt tycker jag.... att jag ska gå miste om min blogg bara för att matte vill ha en egen....   

Men vi får väl se... i bästa fall så ändrar hon sig. Hon är bra på det, min matte... att vela fram och tillbaka alltså    

Nu ska jag ta mig en liten tupplur...  jobbigt att springa runt i skogen och leta reda på snurriga människor som villat bort sig.     

Ja här ligger jag i må ni tro, ingen rast och ingen ro....  De senaste dagarna har jag lyckats jaga upp tre katter i ett träd (ja, inte samma träd då, det var vid tre olika tillfällen, tre olika katter och tre olika träd...  skitkul!) trots att matte försöker vara på alerten och se katterna före mig. 

Haha!  kan man ju bara säga om det. Katterna gömmer sig i buskagen när vi kommer, och när jag dyker in där, då dyker katterna ut därifrån, och så är jakten i full gång.

Och hittar jag inga katter att jaga så går det i nödfall bra med skator. Det kryllar av skator här också, och dom är inte alls rädda, varken för katter eller för oss hundar.

Det är nästan så att man kan knipa dom i stjärtfjädrarna, men ännu har jag inte lyckats helt. Men jag tränar ivrigt så snart lyckas jag nog...

Vet ni att det är lite som att leva i en djurpark här....  olika sorters djur var man än ser....     

Och i morse när vi gick ut på morgonpromenaden, då fångade jag en sork som jag åt upp. Smaskens!!!

Alldeles utanför gården finns det stora fina diken där det då och då slinker iväg en sork. Men i morse var jag på alerten och hann ta en av dom... det var en alldeles lagom efterrätt efter frukosten.

Fast husse gormade och skrek som vanligt när jag hittar min egen mat... varför fattar jag inte, men han kanske tycker att det är roligt.

För att glädja honom så spottade jag i alla fall ut lite segt skinn och några ben som var lite svårtuggade. Tänkte att han kan ju får tro att jag gjorde det bara för att han skrek i högan sky att jag skulle spotta ut....   

Sen åt förresten husse och matte kyckling till middag idag.... inte vet jag varför det ska vara så mycket bättre än en sork.    Jo, det är klart att det är bättre för det är mycket mer kött på en kyckling, men annars vete sjuttan  

Och sen så har vi tränat lite lydnad också, både igår och idag. Fast matte har tappat stinget tror jag. Vi tränade nästan bara några minuter, och sen fick jag sitta i bilen igen... dötrist. Jag vill ha tillbaka den gamla goda tiden då vi tränade läääänge och hade jättekul tillsammans. 

Fast till helgen ska vi ut och träna sök sägs det.    Hoppas att mattes rygg fixar det, hon har lite knöligt med att att sig fram där det är ojämt på marken säger hon.  Men ni vet... jag fixar det där själv bara hon fraktar dit mig...     

Nu ska jag slappa resten av kvällen. Husse tittar på hockey på TV:n och matte bara slöar. Vi har nyss varit ute på en liten promenad, Ibsen, matte och jag. Det var himla kul.... fast inte om ni frågar matte...    

Just då... vid den tiden... skulle tydligen alla hundar rastas, och alla tvåbeningar skulle ta dagens joggingrunda. Vid den tiden går vi aldrig mer ut, sa matte när vi kom hem.

Men det kvittar ju mig om det dräller av folk och hundar ute, jag går gärna ut när som helst, jag. Jag bryr mig inte så mycket, det är mest bara matte som är lite fjantig och tycker att det ör lite jobbigt. Hon är ju bortskämd med att kunna ha oss lösa jämt nästan.... nu måste hon vakna till och vara lite alert på promenaderna.... det är ju konstigt nog inte alla som gillar lösa hundar....    

Matte påstår alltid att hon passar allra bäst i en liten enslig stuga ute i skogen, med ungefär 2 mil till närmsta hus och granne, och det ligger nog något i det.

Jag som trodde att matte slarvat bort klippmaskin och saxar i flytten... tänk så fel jag hade...    

Tror ni inte att hon plockade fram dom idag och började tortera Ibsen? Och när han var färdig så hoppades jag att mattes fingrar skulle vara helt utslitna så att hon inte skulle orka med mig också, men så var det ju inte förstås....

Hon stoppade i sig ett par Voltaren och så anföll hon mig också sedan.... nedrans otur att dom där pillren finns.    

Och inte blev det nån tävling för oss idag heller. Matte påstod att hennes rygg inte klarade av att skutta omkring ute i skogen, men hon har ju inte fattat nåt, hon.

Hon behöver bara skjutsa mig ut till skogen så fixar jag resten själv. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det till henne, men hon lyssnar inte på det örat.

Jag kan själv!!! Det vetju egentligen matte, men hon vill låtsas som att det inte är så. Fast... hon behöver kanske få inbilla sig att hon behövs, människor lär ju ha ett behov av sånt sägs det.   

Vi fick en hyfsat rejäl promenad idag också, men frånsett det så har det inte hänt nåt kul alls. Matte påstår att hon har tråkigt, men då skulle hon bara veta vad jag har....  urtråkigt är väl en mild beskrivning av mitt liv nu för tiden.   

Fast när jag stod på bordet ute på uteplatsen idag när matte klippte mig, då hade jag en kanonbra utsikt över områdets katter i alla fall. Dom spatserade omkring där i godan ro, och jag höll noga ordning på vart dom tog vägen. Synd bara att det stod ett sånt där läskigt kompostgaller i vägen så att jag inte kunde jaga dom.

Såna där galler, dom är lite läskiga dom. Det tyckte jag inte när jag var valp, men när dom ramlat i en stor hög över mig ungefär 138 gånger, då insåg jag att det är bäst att hålla sig på lite avstånd från dom.

Grannen skrattade åt matte när hon satte upp dom där gallren häromdagen. Haha, tyckte han, den där stora hunden kan ju kliva över där om han vill!

Javisst kan han det, sa matte, men det gör han inte! Och det gör han verkligen inte... Ibsen alltså, för det var honom han menade....  han är livrädd för dom där gallren, han.

Matte säger att vi är lite fjantiga, men samtidigt säger hon att det är väldigt bra.... hon vet som vanligt inte alls hur hon ska ha det, min virriga matte.    

Näe, nu ska jag återgå till min numera vanliga syssla.... att sova....    Hoppas i alla fall att ni har haft det kul under helgen..... 

... igen... får jag väl i ärlighetens namn säga      Matte var i tvättstugan, och ni vet hur dom springer fram och tillbaka då, mattarna. Det är ett jäkla springande i dörren, och igår när matte var i tvättisen så trodde husse att han hörde nåt utanför dörren och rusade dit för att titta.

Och jag trodde att det var matte som behövde hjäp eller nåt, så jag slängde mig hjältemodigt ut genom dörren, långt före husse.

Och visst... där stod en bil som säkert just hade kidnappat och stoppat in min matte i bagaget, så jag rusade dit. Och gissa.... det fanns en hund på andra sidan bilen också... och sånt kan man ju inte tillåta.

Jaja, jag vet... men att just den hunden råkar bo där mitt emot oss har ju egentligen inte med saken att göra.    

Men just som jag skulle ge den där hunden en liten sittopp så ropade husse på mig.... eller... ropade och ropade... han hördes antagligen ändå till Timrå skulle jag tro.    Så för att undvika att grannarna blev hörselskadade så vände jag och gick hem igen....

Fast husse var ju inte nöjd med det inte... han gormade en lång stund på mig trots att jag stod som en liten ängel där i hallen.     

För övrigt inte så mycket nytt under solen. Alla kartonger som stod överallt är borta, och matte har till och med hyfsat till det i förrådet säger hon.

Nu saknas det bara lite tavlor och speglar på väggarna också, sedan är det mesta alldeles färdigt.

Fast det finns nästan inga mattor på golven förstås. Dom är på tvätt påstår matte, och det är ganska så kul.....  vi leker iskana på parketten varje dag, Ibsen och jag.   

Fast husse har noll humor han... han blir skitsur när vi "repar det nyslipade golvet" som han uttrycker sig.

Men nästa vecka få man tydligen lägga mattor på det där nyslipade golvet, så då är det slut med det roliga också...     

Idag hoppas jag att matte har tid till en ordentlig promenad med oss. Det finns många spännande dofter här som vi gärna utforskar.

Men häromdagen när vi gick en runda genom skogen så höll matte på att få skrämselhicka när ett rådjur skuttade iväg bara 5 meter ifrån henne där hon gick på stigen.

Men Ibsen och jag märkte inte nåt alls, vi var fullt upptagna med alla dofter som alla andra miljoners hundar lämnat efter sig på stigen.

Men idag är det ju lördag, och det innebär att jag snart ska få mina naglar klippta och fixade. Husse håller på med Ibsen nu, det tar en jäkla tid att hyfsa till honom... men sedan är det min tur.  Och sen kanske det blir en prommis med matte.... 

Idag är det fint väder och så är det lördag... det kommer att vimla av hundar ute.... jipppiieee!!   

Ja, nu är det nästan exakt 14 dagar sedan något skrevs här i bloggen. och nu lämnar jag dessutom över skrivandet till matte eftersom hon påstår att hon lider av svårartad skrivklåda just nu... så här kommer hon nu då.

Japp... matte här då.... fast skrivklådan är inte så svårartad, däremot är väl behovet av att göra något annat än att packa upp, och fixa och dona för att få plats med allting, ganska så stort.

Det tog ett par dagar innan jag hade tid att fixa till datorerna, men när jag väl tog mig tid så gick det lätt som en plätt... nästan... men det fixade sig med hjälp av Bredbandsbolagets kundservice. Ska bli spännande att se om deras dåliga rykte är sant, eller om det kommer att funka så som man kan hoppas.

Det är ju så att bredbandsuppkoppling och bredbandstelefoni ingår i hyran här, och då måste man ju i alla fall testa och se om, och hur, det funkar...

Alla kartonger är uppackade, men på bekostnad av mina stackars händer. Nu är dom svullna och ömma och knöliga och med en jäkla värk (händerna alltså, inte kartongerna) , och igår när jag skulle kasta en apportbock till Salza så insåg jag att det inte var en bra aktivitet för mina händer och armar just nu

Jo, ni läste rätt... vi tränade lite igår. Och det till Salzas STORA lycka.....

Piggelin och skitglad är en grov underdrift till hurdan hon var... och jag förstår henne. Ingen mental träning alls på flera veckor.... bara promenader, visserligen kryddade med MASSOR av nya spännade dofter, men hon är ju van att få en hel del mental stimulans också, så jag förstår att hon gick upp i varv när det väl var dags igår.

Här i området finns det en hund i nästan varannan lägenhet tror jag. Det kryllar av hundar... och katter. Fast hundarna har hittills gått kopplade när vi mött dom, det gör däremot inte katterna....

På gården får våra hundar också gå kopplade, där smyger det katter i varenda häck så det är nog säkrast, men sedan får dom gå lösa så länge ingen annan hund är inom synhåll. Vilket innebär att det oftast blir ganska så korta stunder...

Och dom är ju bortskämda med att få springa ut på tomten och kissa när det tränger på. Nu får dom vänta tills vi tar på oss och går med dom ut.... jaja, jag vet!!! så är det många som har det, men är man bortskämd med att bara kunna öppna dörren och släppa ut hundarna, så är man.

Men här finns, förutom hundratusen hundar och katter, även hundratusen stigar och vägar där man kan gå eller cykla. Fast det är ju folk överallt förstås.... men man kan variera sig länge innan man har gått på alla ställen där det går att promenera, tror jag i alla fall.

Men jag som älskar skogen, och tystnaden där, jag trivs väl inte helt med promenaderna här i området.... men nu är det som det är så det är väl bara att gilla läget, som det heter.

Jaja... känslan av att bo i den här lägenheten är lite kluven. Lägenheten är som sagt en kopia av den lägenhet jag sålde när jag flyttade hit upp. och det är inte enbart av godo kan jag säga. Man ska inte försöka återuppliva det förflutna... men det blir ju lite så,även om det inte alls var meningen.

Nedrans fina tvättstugor finns det här i alla fall. Eller... fina tvättmaskiner kanske man ska säga, resten är lite halvdassigt, men det kan man ju blunda för.

Och det är ju att återuppliva riktigt gamla minnen... det var länge sedan jag var tvungen att tvätta i tvättstuga. Nu gäller det att komma ihåg att boka tvättid, och att passa den sedan också.

I alla fall så måste jag ta tag i Salzas träning nu igen... hon hittar på en massa hyss när hon inte får utlopp för sin energi. Inga elaka saker, men får man inga uppgifter av matte, så skaffar man sig sysselsättning själv...

Rätt som det är när man håller på och packar upp så har en grej bara försvunnit... puts väck borta bara. Då har liten Salza tagit den och försöker lämna den till husse i utbyte mot en godis.

Mindre populärt är det när husse försöker få upp tavlor och hyllor och sånt på betongväggarna... och när han ska ha borren eller skruven som han lagt på golvet bredvid sig, så är den borta.... men liten Salza står i rummet bredvid hos matte och ser duktig ut... med en borr eller en liten skruv i munnen.

Och nu är det meningen att vi ska tävla snart, så nu är det minst sagt hög tid att börja träna igen. Vissa människor anser ju märkligt nog att det är lite sent att börja träna bara några dagar innan tävlingen, men vaddå då???

Har man världens bästa hund så har man.... Hon har dessutom fått roa sig med att läsa regelboken medan jag har packat upp, och det är säkert fullt tillräckligt för att hon ska fixa den här tävlingen.

Äh, skojar bara, men det förstår ni väl hoppas jag. Jo då, vi ska tävla, men jag har väl inga stora förhoppningar om att det ska gå så bra. Även en liten Flygmyra behöver ju träna om hon ska kunna prestera ett bra resultat, och träning är det minsta vi har ägnat oss åt de senaste månaderna.

Men nu är tävlingssäsongen i stort sett slut här uppe.... en lång eländes vinter väntar och hela det här året får ses som ett "förlorat år" för vår del. Men å andra sidan så är hon snart i sin allra bästa ålder, lilla Flygmyran... hon är ju inte ens 5 år ännu så vi har förhoppningsvis tiden för oss.

Fast då var det ju det där andra också då förstås.... hennes matte är inte direkt någon ungdom längre... vi får väl se hur länge jag hänger med.

Jaja, skit samma.... det får bli som det blir och gå som det går.... om framtiden kan man inte sia, det har ju erfarenheten lärt oss.

Nu har i alla fall jag bladdrat färdigt i Salzas blogg..... nu lämnar jag tillbaka bloggen till den den tillhör. Bye, bye....

Puuuhhh, äntligen slutade hon knattra.... hon är hopplös ibland den där matten. Men nu har jag ingen lust att skriva nåt, återkommer en annan dag istället. Och då ska jag minsann berätta om vi har tränat eller ej... ibland så ljuger hon så hon nästan blir blå... min matte.