Flygmyrans blogg

Senaste inläggen

Av Flygmyran Salza - 2 december 2010 14:13

Hon är inte klok, min matte.... -18 grader är det ute, men hon drog iväg med oss och kameran i alla fall. Trodde hon skulle få några fina vinterbilder, men det blev dåligt med det.  Det är för dåligt ljus vid den här årstiden påstår hon...


Här kommer i alla fall några bilder som jag räddade från papperskorgen.. 

   

  

Ser ni dom... massor av änder som har hittat en liten pöl att var i....


Jag försökte övertala Ibsen att han också var en fågelhund, men det gick inte så bra, han såg mest bara undrande ut.


Vi enades om att dofterna efter änderna var mycket mer spännande...


Sen skulle matte ta ett "sitta-fint-kort"....


        


Haha, har ni sett så roligt det blev     ser ut som att jag är nån sorts bröstbild på Ibsen... eller nåt...    Hon brukar inte göra såna misstag... matte alltså... men idag lyckades hon.


Men sen fick vi lattja i snön ett tag, men det var attans kallt idag... brr...    



Men det går inte att springa ifrån Ibsen när det är så mycket snö, hans ben är mycket längre än mina.   



Ibsen jagar helst pinnar i snön han....



Jag går lite mer på djupet jag.....  

   och ibland så hittar jag en pinne djupt där nere..... 


   men den får jag ju inte ha ifred förstås...


  Men vart tog den vägen nu då?


Försvann i snön nånstans förstås...     


  


Tur att jag inte har skägg, då skulle jag se ut så här... jag också   




Som avslutning får ni en bild på Granloholms snyggaste brud....   


  

  

  


     

ANNONS
Av Flygmyran Salza - 29 november 2010 19:15

Jodå, jag har läst på och vet vad en cyklop är så jag vet att det var en cyklop vi mötte.  Inte en sån där man har när man dyker, utan en riktig en.... en sån där människoätande jätte med ett enda stort öga.    


Och jag räddade matte från att bli uppäten..    


Jätten kom utrusande ur ett buskage och tänkte anfalla och äta upp min matte. Men modig som jag är så rusade jag genast till hennes försvar och skrämde bort den där hemska enögda jätten.


Tur att matte har mig annars skulle hon ligga och skvimpa omkring i jättens mage vid det här laget.     


Fast matte har ibland lite svårt att se allvaret i sånt som händer. Hon hävdar bestämt att det var en hund av obestämd ras, och att denna hund hade bara ett enda öga.


Har ni hört så dumt??? Vi hundar har två ögon....  och människoätande cykloper har bara ett.


Så vad var det då som kom rusande ur buskaget... med bara ett öga..   en hund eller en cyklop?


Hon är allt bra dum, min matte..      

  



ANNONS
Av Flygmyran Salza - 28 november 2010 12:42

Och i min värld är "en bra dag" en dag med mycket smaskigt att äta, och det fick vi i går.   


Husse fyllde år, och matte gjorde en tårta. Och allt det där smarriga som blir kvar på fat och vispar och sånt... det fick vi slicka av... nedrans så mycket gott vi stoppade i oss. 


Och ni skulle så se Ibsen ser ut när han har slickat visparna som matte vispat grädde med.   Det är inte så himla praktiskt att ha skägg när man ska göra sånt    

  

Och eftersom vi hade folk här hela dagen igår så fick vi vår långpromenad på kvällen när det var mörkt ute... det var kul som omväxling. Extra kul är det att Ibsen ser spöken överallt när det är kvällen och mörkt ute... han till och med morrade på en buske, han är lite knäpp han.     


Men vet ni vad??? Jag hittade en snörboll i snön.... jag grävde och grävde och grävde, och matte trodde att jag som vanligt grävde efter sork... men där misstog hon sig.


Snacka om att hon blev förvånad när jag till slut triumferande drog fram en snörboll ur snödrivorna...    


Idag verkar det inte hända så mycket här.... men jag tror nog att matte börjar röra  på sig snart och gör sig redo för vår promenad.


Förresten... i förrgår när vi var ute, så sprang vi lösa som vanligt. Och rätt som det är så möter vi en hund på den där smala stigen där vi gick. Matte kom ju som vanligt en bit bakom oss, så jag gjorde som jag fått lära mig.


Jag tvärnitade och och ropade till matte att "här kommer det en hund!". Och hon kallade direkt in både Ibsen och mig....


Det är bra att hon i alla fall ibland kan reagera så där snabbt, min saktfärdiga matte. Då slipper ju både Ibsen och jag bry oss om den där hunden vi möter. När hon ropar på oss så får vi liksom en anledning att skutta tillbaka till henne, och sen tar hon hand om saker och ting.... det är skönt.    


Fast det visade sig att vi kände den där människan som kom där med sin hund. Så matte stannade där i snön och kylan och babblade en lång stund, både Ibsen och jag höll på att frysa rumpan av oss där vi satt.


Och vet ni.... den där hunden... en tik...  dristade sig till att blänga på mig vid ett tillfälle.  Och det ska ni veta.... blänga på mig, det ska man inte om man är hund... nedrans så förbannad jag blir då.   


Matte påstår att jag blir alldeles galen då, och det tror jag det... är det nån som ska blänga så är det jag.


Fast oftast så låtsas jag inte se andra hundar som vi möter... jag brukar låtsas att dom inte finns... men blänger dom på mig... då nedrans....


Just nu hör jag förresten en hund som ylar. Nej då, det är inte Ibsen, fast han kan yla han också...    Det är hunden i lägenheten bredvid oss som antagligen är ensam hemma och känner sig lite ledsen. Han är en ganska så snygg kille så egentligen kanske jag skulle kila in och göra honom sällskap en stund...  fast matte sätter väl stopp för det förstås, hon ska alltid lägga sig i vad jag gör.


Fast igår fick jag chansen.... matte hade haft ytterdörren öppen för att vädra, och jag försökte smyga mig ut ett par gånger (det kan ju finnas nån katt som behöver jagas) men hon hade ögonen med sig och sa NEj varje gång jag smygande närmade mig dörren.


Men så stack hon iväg i nåt ärende och då stängde hon inte dörren ordentligt efter sig...  en slarvmaja är hon.


Gissa vem som tog chansen???? Husse och Ibsen låg och läste i husses säng, och ingen såg när jag slank iväg ut genom dörren.   


Inte förrän husse började fundera på vart jag tagit vägen och han inte hittade mig nånstans trots att han ropade på mig... då först upptäckte han att dörren var lite öppen.


Och när husse ropar med den rösten som han använde då, då är det bäst att snabbt visa sig.... men det var ganska så kul att vara ute på gården på egen hand....      hoppas jag får chansen snart igen.



Av Flygmyran Salza - 24 november 2010 11:54

sedan hon varit ute och mätt med en tumstock. Nej, sa husse, så mycket kan det inte vara...    

Människor är väl ett konstigt släkte dom, eller...??   


I alla fall så snöade det lite igår kväll igen, så imorse när matte var ute med oss så fanns det en hel del snö att springa i. Det blir en lång vinter det här, sa matte igår, och jag vet inte om jag tycker att det är så himla kul...   


Sådan matte sådan hund kanske...   

  

Och jag tycker nog att jag och min matte har ett ganska så bra förhållande. Vi är överens om det mesta, ja förutom det med att jag alltid får för lite mat då förstås    men för övrigt så tycker jag nog att hon har anammat mitt synsätt på det mesta.


Och vi pratar för det mesta samma språk också. Och det är naturligtvis inte så att matte lärt sig mitt språk, utan det är jag som fått lära mig mattes språk... men det gör inget. Eftersom jag är så himla duktig, så lärde jag mig hennes språk i ett nafs.


Och det är ju mattes eviga babblande som är orsaken till det förstås. Trots att det står att läsa i en massa böcker att människorna inte ska prata med sina hundar, så gör matte det i alla fall.  Hon gör ofta som hon själv vill, min matte.. och i det här fallet är det ju bra.


Jag förstår i stort sett allting som matte säger.


Nu går jag ut med soporna! säger hon ibland. Och då betyder det att hon tar den där ljuvligt doftande påsen och går ut ensam med den. Vi hundar får inte följa med då... och det vet jag, så jag sätter mig bara i hallen och väntar... hon kommer ju strax tillbaka igen då.


Nu ska jag åka och handla! säger hon också ibland. Då får jag inte heller följa med, men då vet jag att hon blir borta lite länge, så då vill jag säga adjö ordentligt. Då sätter jag mig på pallen vid ytterdörren och sitter där och tittar på när hon klär på sig ytterkläderna. När hon gjort det så får jag en godis av henne, och så klappar hon mig lite och säger att "matte kommer snart tillbaka!" och så går hon.


Då vet jag att det konstigt nog betyder att hon blir borta ett bra tag, så då tassar jag in till husse och lägger mig att vänta där hos honom och Ibsen.


När vi ska gå till bilen och åka nånstans så vill matte alltid att vi ska kissa innan vi hoppar in i bilen. Det är nån konstig fobi hon har... men snäll som jag är så sätter jag mig och kissar när hon på väg till garaget stannar till och säger "Kissa, Salza"...  Ibsen skvätter ju stup i kvarten han, så honom behöver hon minsann inte säga till.


När vi har käkat middag så är det ofta lite osäkert vad hon ska ta sig för. Men ibland när jag frågar henne så säger hon att "vi lägger oss och läser en stund, Salza". Då skyndar jag mig upp i sängen och har placerat mig på den allra bästa platsen innan hon ens har hunnit ut ur köket.    


Och ibland, fast alldeles för sällan, så säger hon att Vi åka och träna, Salza! Då skuttar jag upp och springer fram till dörren med en gång, trots att jag vet att hon alltid ska göra det och det och det innan hon klär på sig ytterkläderna.


Då sätter jag mig minsann inte på pallen och väntar, då sätter jag mig framför dörren så att hon inte ska glömma mig när hon går.

  

Och när vi är ute och går, och Ibsen och jag springer i förväg och gissar fel på vilken väg vi ska ta, då säger hon bara Vi ska gå den andra vägen! då tvärvänder vi och skuttar iväg den andra vägen istället.


Vet ni att det där med att man inte ska prata med sina hundar, det är skitprat... rent ut sagt. Jag har lärt mig massor av att lyssna på matte när hon babblar.


Till och med när hon babblar med husse eller nån annan människa så förstår jag vad hon säger.  Ibland kan hon t.ex säga i telefonen Nej, nu måste jag sluta, jag ska gå ut med hundarna! och naturligtvis så springer jag då till dörrren med en gång så att jag är redo, till och med innan hon lagt på luren.


Jodå jag vet att det är många hundar som är lika duktiga som jag, och det är ju bra, men tänk på alla dom stackars hundar som har människor som lyder de där dumma böckerna där man säger att man inte ska prata med sin hund.


Dom vet ju ingenting dom... dumma som ett spån nästan. Och det bara för att deras människor inte pratar med dom..    


Och sen så är dom där människorna förvånade över att hundarna inte lyder deras order som dom med sträng röst hasplar ur sig.   Herregud...  att bara lyda en massa order, det är väl inget kul. Duger vi inte till nåt annat än att kommenderas hit och dit, då kan det kvitta... tycker jag i alla fall.   


Ha det så kul i snön...!       


  

Av Flygmyran Salza - 22 november 2010 09:38

...trodde jag.... naiv som jag är   Matte och husse var bjudna på middag, och så klart att jag trodde att Ibben och jag var inkluderade i den inbjudan.  Och vi fick mycket riktigt följa med också.... men..... 


Det är annars ett bra ställe att gå till....    Hon är väldresserad, tanten vi skulle till, det finns mängder av hundar i släkten så hon är alltid försedd med godis som vi får av när vi kommer.


Och det var väl en jäkla tur det... att vi fick godis alltså..... annars hade jag helt klart svultit ihjäl.    


Matte och Ibsen och jag började det hela med en promenad genom skogen, pulsande i snön... och sedan hämtade husse upp oss och så åkte vi till middagen.


Fast jag kände mig verkligen grundlurad... den s.k middagen bestod alltså av ett antal hundgodisar     ganska så hyfsat många visserligen, men ändå...


När maten dukades fram, då var det bara de tvåbenta som fick äta    kan ni tänka er så fräckt???


Och sedan när maten var bortplockad (utan att jag fått något!!!) då kom det fram smaskig efterrätt, vispgrädde och smaskig paj... mums tänkte jag... äntligen är det min tur att smaska.   


HA... säger jag bara     inte en smula fick jag....  snacka om att det var synd om mig. 


Mat fick jag inte förrän vi kom tillbaka hem sent på kvällen... och då var jag så halvdöd av hunger så jag orkade nästan inte släpa mig in från garaget.


Matte och husse i sin tur var så fullproppade av mat så dom nästan rullade in i lägenheten.... det är verkligen inte rättvist här i världen    

   



Av Flygmyran Salza - 20 november 2010 12:40

har hon flyttat på sig, matte. Jag trodde nästan att hon vuxit fast framför datorn idag, det verkade ett tag som att jag aldrig skulle få låna den.    Men nu är jag här i alla fall, och nu ska jag hålla mig fast ordentligt.   


Fast jag har inte så himla mycket att skriva om förstås... det händer inte så mycket.  Vi tränade lite, lite igår... men matte påstod att det inte gick så bra.  Men vi har ju ofta olika åsikter om det där förstås    


Jag skuttade i alla fall omkring ett tag och det var kul... om det sedan blev så att jag inte gjorde exakt det matte hade tänkt sig, so what??  Hon måste ju nån gång inse att hon inte alltid kan få precis som hon vill....     


Jag kikade förresten in på mattes FB-sida häromdagen. Och där har hon förstås ett foto på mig   och jag kommer ihåg när det fotot togs.


Jag var pytteliten då. Det var min allra första sommar och jag visste inte nåt om nåt då.


Vi hade åkt ner till älven för att bada, och då hade jag ju ingen aning om vad det betydde men jag hängde ju glatt med dom andra hundarna förstås. 


Men döm om min förvåning när dom rusade ut i det där kalla, våta som det fanns mängder av.    Jag var ju pytteliten då och tycktet att det var oändligt med kallt vatten....


Teddan fanns ju då, och han älskade att bada, så matte lät Teddan och mig vara lite för oss själva så att jag skulle våga mig ut i vattnet, sa hon.


Dom andra två, Pecca och Groa (två STORA rottisar för er som inte vet) dom fick vara en bit bort med husse, så att dom inte skulle dränka lilla Salza... återigen mattes ord.


Men det var ju Groa som var min stora idol, så när jag provat att gå ut i det där blöta.. och snabbt insett att jag INTE tänkte ägna mig åt såna idiotiska nöjen... då satte jag mig på stranden och tittade längtansfullt dit bort där Groa var.


Det såg himla kul ut, det som hon och Pecca roade sig med... vattnet stänkte både högt och långt, och dom var som stora valrossar i vattnet.


Fast det var ganska så skönt att sitta på avstånd och bara titta... det var ju liiite skrämmande också.


Och då tog matte den här bilden på mig... ser ni så pytteliten jag är??


  

Matte påstår att den här bilden ser så fridfull ut där jag sitter och konfunderad tittar på de vilda rottisarna en bit bort....  det var inte så ofta jag var stilla den sommaren säger hon    


Men det var då det. Nu är jag en gammal förståndig dam som mer än gärna plaskar omkring i böljan den blå....     

  

Det ska bli himla skönt när man kan bada igen.... nu är det is på vattnet här    

  

  

Igår fyllde min matte år, hon är JÄTTEGAMMAL ska ni veta.  Det är nog därför det är så grått överst på huvudet på henne, det växer gråmossa där    


Det är tur att Ibsen är så stor och stark att kan kan släpa hem henne från våra promenader om hon tar slut helt plötsligt.  Jag kan ju för allan del putta på lite bakifrån kanske, men det är nog mest karlgöra att släpa på mattar.


Nej, nu ska jag försöka få fart på hon den gamla... det börjar snart bli dags för promenad tycker jag.  Får väl börja tjata långt i förväg så att hon hinner bli klar innan det är mörkt ute    


Ha det kul i snödrivorna... vi hörs!   


  


Av Flygmyran Salza - 18 november 2010 08:37

på morgonpromenaden.  Husse gjorde en sån där rolig vurpa ni vet... pladask på näsan... sånt gillar jag!!


Jag tycker att både husse och matte är så himla gulliga    som gör sånt där enbart för att roa mig...  hela jag blir alldeles uppspelt och får världens energiboost av sånt. 


Igår när matte och Ibsen och jag var ute så hade vi också kul. Ok då, matte bjöd inte på nån vurpa igår, men vi hade kul ändå...  Det finns skoterspår här nu, massor av dom, och dom gillar jag att springa i.   


Det är liksom gjort för en racersträcka... och så sjunker man inte ner utan man kan verkligen springa fortfort.


Fast det blir inte såna där jättelånga, spännande promenader nu när det är snö. Matte orkar inte gå så långt som när det är barmark, säger hon... på nåt konstigt vis så tycker hon att det är jobbigt att gå i snön, men det kan inte jag förstå.... det är ju bara kul!!


Fast vet ni....  igår var det -5 grader när vi gick ut, och vi mötte massor av hundar med tjocka täcken på sig.... ovanpå en tjock päls.   


Är hundarna extra köldkänsliga här, tro?? Inte finns det nån hund (ok då, en nakenhund  behöver det kanske, men ingen hund med päls i alla fall) som behöver täcke när det är -5 grader ute.... inte om dom är friska och rör på sig.


Vi mötte bland andra en människa med tre hundar, en setter, en liten spanielliknande sak och en pudel, och alla tre hade stora tjocka täcken på sig... det är lite knäppt tycker jag.    


Matte säger att det finns dockor man kan köpa om man vill ha någon att klä av och på och köpa kläder till... man ska låta hundar vara hundar påstår hon, och det låter väl bra?   


Jag har också ett täcke, ett fint täcke, men det har jag bara när det är riktigt kallt och jag är uppvärmd och sedan ska vara stilla. Då hjälper matte mig att ta på det, så att jag inte ska bli kall.....


Men när jag är ute, då springer jag så mycket så då håller jag värmen utan täcke....   


Näe, nu ska jag vila en stund, jag brukar alltid gör det vid den här tiden... det gäller att smala krafter inför nästa promenad så att jag orkar springa riktigt fort i skoterspåren.



Av Flygmyran Salza - 16 november 2010 09:24

Såg nog att matte skrev i sin blogg och påstod att jag var konstig   det är ju inte alls sant.


Varför ska man alltid vara som man brukar? Är tillvaron ganska så trist och innehållslös så kan man väl i alla fall få roa sig med att försöka vara lite annorlunda mot vad man brukar?


Och det är ju lite kul när matte blir skärrad    hon håller järnkoll på mig då, och det är ju kul att få så mycket uppmärksamhet helt plötsligt.


Det är inget fel på mig alls.... jag tycker bara att det är en sån massa tjafs om allting. Vem som helst kan väl bli lite trött på att det tjatas och tjatas jämt.... eller?


Som när vi ska gå ut till exempel.... nu för tiden  måste vi sitta stilla innanför dörren när matte eller husse öppnar den. Matte påstår att beror på att rätt som det är, står det en katt precis utanför dörren....


Ok då, säger jag... vad är det med det då?? Då behöver jag inte springa så långt för att jaga bort den...   


Näe, du ska inte jaga katter här inne på gården säger matte då... så där får jag sitta som ett fån innanför dörren.


Jag har ju bråtttom ut, och sätter mig snabbt som ögat på min lilla rumpa och tror ju att jag ska få gå ut då... men icke....    


I det läget vidtar ett nedrans väntande....  och jag har kommit på varför. Han Pip-Larsson, även kallad Ibsen, ska vara tyst innan vi får gå ut....


Herregud... jag hinner somna   flera gånger innan det äntligen är dags att gå ut genom dörren.... visst kan man väl bli deppad för mindre???


Varför ska JAG vänta så länge? Jag sitter ju tyst och stilla som ett litet ljus... att den där piparen inte kan lägga band på sig ska väl inte drabba mig???


Fast ibland blir jag lite ledsen, det känns som att husse och matte gnäller på mig också när dom står där och tjatar på Ibsen....     det blir lite olustigt när dom är irriterade, även om det naturligtvis aldrig egentligen är på mig.   

  

  

Men det är verkligen annorlunda att gå ut och gå här, där vi bor nu. Förut så åkte vi till skogen med matte och där var det skitkul... där fick man springa lös och skutta lite som man ville, bara man höll sig inom synhåll från matte.


Här hörs ett ständigt VÄNTA! SAKTA! STANNA! och kopplen åker av och på i ett kör... man hinner liksom aldrig få fart på benen ordentligt innan man hör matte hojta  Vänta på mig!  och så får man stanna till och invänta henne.


Inte så himla kul....      ibland, nån gång...  hittar matte nåt ställer där vi slipper höra henne tjata, men det är inte så ofta. Och nu när det är så mycket snö redan, då blir det en lång vinter där vi får traska på dessa eländes gångvägar där det alltid kommer nån annan gående....  då åker förstås kopplen fram och man ska gå där i mattes lusiga tempo.... isch....


Jag tänker nog deppa lite hela vintern tror jag....   om inte annat så för att det är lite mysigt när matte är bekymrad för mig    


   

Om Flygmyran....


En Flygmyra är i det här fallet detsamma som en liten piggelin engelsk springerspaniel, egentligen döpt till Salza.

Hon är på väg mot sitt 6:e år, och sprudlar av livslust och energi.

Hon skriver här, lite sporadiskt, om sin vardag.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Besökare

räknare

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se