... för då kanske man i alla fall når trädtopparna, säger matten.

Och häromdagen såg jag min chans att med lite fusk i alla fall nå upp till trädtopparna....

Men det lyckades inte riktigt i alla fall..... trodde faktiskt att snöhögen var lite högre....     den såg jättestor ut nerifrån.

Eller också är det de attans tallarna som är så himlans höga....  de når ju nästan upp till de där omtalade stjärnorna.    

Ja, så behöver jag bara säga till husse nu för tiden när jag känner för lite godis. Då klickar han igång filmen som matte la ut i sin blogg igår.... och när jag hör mattes röst på den där filmen så gör jag precis som hon säger... hämtar vovven och handduken....  och sen handduken igen och så vovven en gång till.... och då tycker husse att det är så charmigt att jag lyssnar till vad matte säger på filmen.... så då ger han mig godis varje gång jag kommer med en grej.   

Och förut, när matte var borta en stund, då fick jag honom att klicka igång den där filmen igen. Fast... utan att jag visste det så hade matte lagt min vovve på en byrå där jag inte nådde den.   

Och det fattade aldrig husse.... jag bar dit allt möjligt annat istället för vovven, men när matte kom hem så sa han i alla fall att "hon fixade inte att hämta vovven idag, hon har hämtat allt det här, men inte vovven" och så visade han alla grejor han bar i famnen, och som han hade fått av mig. 

"Men herregud" sa matte, "hon når ju inte vovven, då kan hon ju inte hämta den!"  och det har hon ju rätt i.  Matte lägger vovven så där högt när hon inte är hemma, för Ibsen försöker ta den ibland när han tror att vi inte ser honom, och får han tag i den så biter han bara sönder den.     

Men min husse borde veta att jag hämtar det jag ska, bara det går att få tag på grejorna...    

Jag gör ju alltid det jag blir tillsagd... eller.... nästan alltid i alla fall      

I förrgår när vi var hos veterinären med Ibsen fick jag väga mig. Matte tjatar ju hela tiden om att jag är så himla tjock (snacka om att kasta sten i glashus..) men tji vad hon bedrog sig.   

Jag vägde inte alls mer än vad jag brukar göra, det är mattes ögon som ser konstigt.

Fast.... ok då... jag borde nog gå ner liiiite förstås... men huvudsaken är att man trivs med sig själv... och det gör jag!!   

Japp.... en ganska så bra dag idag....   

I morse var det bara jag som fick mat. Ibsen fick ingen alls, och han fick till och med gå ut medan jag åt...

Sen så åkte vi iväg allihop i bilen, och då var det inte så kul förstås    Då fick jag vänta ensam kvar i bilen medan husse och matte och Ibsen drog iväg.

Men när jag samlat mig en stund så roade jag mig på mitt egna lilla vis. Jag tränade på mina arior... ni vet, jag ska ju bli operasångerska när jag blir stor, och då måste man öva mycket. Nu förgyllde jag tillvaron för alla inom en mils omkrets när jag övade på mina skalor.    

Sen kom matte tillbaka och då blev det lattjo lajbans. Då fick jag springa omkring lite som jag ville, och då hittade jag en stooooor snöhög där vi lekte en lång stund, matte och jag.  Puuhh, det var jobbigt att springa upp och ner i all den där snön.....     

Och sen hittade jag två tanter i rullstol som satt och rökte utanför ett hus. "Oj, så fin hund!" sa den ena av dom... och det kan man ju inte vara oartig och nonchalera. Innan någon hann så mycket som blinka så var jag framme och hälsade hjärtligt på dom... jag var faktiskt på väg upp i den enes knä när matte helt burdust ryckte tag i mitt stackars nackskinn och slängde ner mig därifrån.

Satans ohyfsad matte jag har...    

Sen kom husse också tillbaka, och då åkte vi och handlade....  inte så himla kul i och för sig...  men det var snöigt och  halkigt och moddigt så det svängde både hit och dit... rena halkbanan var det... och sånt är ju kul.     

Sen kom det roligaste av alltihop... vi åkte tillbaka till det där stället där Ibsen var, och nu fick jag också följa med in.

Tjooohooo, säger jag bara....  det är världens mest spännande ställe.    

Matte påstår att jag är lite knäpp som gillar veterinären så mycket att jag står på bakbenen och krafsar med framtassarna på ytterdörren för att få komma in så fort som möjligt.

Men som vanligt fattar hon ingenting, min matte    Det är ju inte veterinären jag vill in till... det är alla skojiga grejor som finns där som jag vill leka med.

Precis innanför dörren står det två stora korgar med mjukisdjur. Och dom står på golvet i alldeles exakt rätt höjd för mig.

Matte hinner inte ens över tröskeln förrän jag har slängt mig i dom där korgarna och röjer runt där för att hitta det absolut roligaste mjukisdjuret.

Men idag fick jag inget....    Vi ska bara hämta Ibsen nu, sa matte, vi är inte här för din skull idag.

Blääähhh, tänkte jag och skyndade mig fram till alla hyllorna med fodersäckar. Där hittade jag en annan gång en foderkula bakom en säck, så varje gång jag kommer dit så letar jag energiskt igenom alla hyllorna för att se om det kanske ligger nån liten matkula där nu också.

Men icke.... idel besvikelser denna gången. Men för säkerhets skull drog jag en vända till bland fodersäckarna, men det hjälpte inte....

Då bestämde jag mig för att kolla runt bland människobarn-leksakerna som låg i en låda där. Och där fanns det ett par mjukisdjur som jag härjade runt med ett tag.....  matte påstår att jag beter mig som en valp när jag är på det där stället.... men vaddå??? Det är kul med mjukisdjur....     

Sen kom det en människa som jag kunde hälsa på en stund... fast sen sa matte att "Nu räcker det! Lägg dig ner nu!" och då gjorde jag det....

Och precis då kom det en tant med en sömnig Ibsen... och då måste jag ju kolla vad han gjort, och så hälsa på den där tanten förstås....

"Jisses", sa matte.... LÄGG DIG NER NU!!!" och då gjorde jag det.... igen.

Och just då kom veterinären tassande, han skulle berätta hur Ibsen mådde.... men då sa matte "ligg kvar!" till mig så jag blev lite sur och låg där och kikade under lugg....  shit... vilka idéer.... inte få hälsa när det kommer nån... vilket sätt...  

Men just sprecis om han, den där veterinären, tittade på mig och sa att "jaha, där är er andra hund också, och lika lugn och väluppfostrad som Ibsen"... då hade jag bestömt mig.....    

Så innan han hunnit säga hela meningen klart hade han en springerspaniel över hela kroppen... han satt så behändigt på huk, så det var bara att slänga sig på, jag nådde att pussa på honom överallt.

Jaja.... min skittråkiga matte fick ju ett spel förstås, men sånt får man leva med....    det är inte första gången hon skämmer ut sig...   

Det har som sagt varit en riktigt lyckad dag idag!!!

Jag har känt lukten i flera dagar nu när vi gått den här vägen... men matte har aldrig låtit mig stanna och leta reda på var den kommer ifrån. Men idag hade hon sin snälla dag, så nu fick jag leta....

Kolla så jag jobbar... det var jättesvårt och jag fick leta läääänge....

Ser ni den??? Den där som luktar så gott.... den hänger rakt över huvudet på mig nu. Men ännu har jag inte kommit på vart den är...

Men nu... nu lyckades jag. Tack och lov för snödrivan, annars hade jag inte nått upp. Fast det var knappt jag nådde i alla fall.

MUMS.... fläsksvålen som någon hängt upp till fåglarna var smaskigt god!!!! Men jag lämnade kvar den åt fåglarna, slickade bara lite på den....     

Häromdagen när vi kom hem efter promenaden, då satt det en katt utanför vår dörr. Fast han satt inte där så värst länge efter det att jag fått syn på honom 

Men dom där jäkla snödrivorna som finns överallt... katten tog sig över den, medan jag inte tog mig över   ....  jag fastnade förargligt nog    

Men rätt som det är så sitter det en ny katt och kurar nånstans bland snödrivorna så det gäller att vara på alerten när vi är ute.

Igår trodde jag i alla fall att jag skulle göra världens kap.....     Vi var ute när det var lite halvmörkt, och så mötte vi en gubbe som bar en grå katt i famnen.

YEEEESSS.... tänkte jag, den  ska jag i alla fall ta, och så satsade jag för fullt.     

Fast.... hmmm..... tja....     liiiite förargligt var det....     matte påstod att det var ett par stora grå vantar + en mössa och en halsduk som gubben gick och bar på (det var ju "varmt" ute igår).

Gubben var i alla fall förstående värre.... "det var en nyfiken hund du har"  var hans kommentar till "incidenten"...     

Matte var inte lika förstående....      

Min matte påstår alltid att jag har nåt som hon kallar integritet. Vad det innebär har jag ingen aning om, men jag har en känsla av att matte tycker att det är positivt.

Oavsett vd hon menar med det, så har jag alltid varit lite sån där att människor är bra att ha, när det passar mig. En del av dom gillar jag jättemycket, men det är inte så många. De allra flesta människor bryr jag mig inte så mycket om... dom är inte speciellt intressanta.

Men.... det är aldrig för sent  att ändra sig, som sagt....     

Numera älskar jag ALLA människor!!!     Kommer det nån hit så klättrar jag som en galning på dom för att komma åt att pussa dom i hela ansiktet. Och jag har lärt mig av Ibsen (en av de få saker han har att lära mig    ) ...  att putta på dom med nosen tills dom klappar mig precis så länge som jag själv vill... och det är länge må ni tro.    

Matte blir skit-irriterad och fräser: Gå och lägg dig! och låt folk vara ifred!!!

Men det är KUL med människor!!!     

När vi är ute och går nu för tiden så har matte fått skärpa till sig rejält. Förr i tiden kunde hon gå och halvsova, jag brydde mig ju varken om hundar eller människor vi mötte.....  nu för tiden är det annorlunda må ni tro.

Nu gäller det att hon är ännu mer alert än vad jag är, och det är nästan en omöjlighet.

Så fort jag känner den minsta lilla vittring av en människa nånstans i närheten, så blir jag hur alert som helst och ökar takten lite. Det kan ju vara nån man kan hälsa på..... 

NEJ! ryter matte visserligen alltid då, men är man en modig tjej, som jag är, då kan man ibland strunta i hennes rytande.

Vi kan väl säga som så att det står oavgjort mellan matte och mig när det gäller den här grejen.... ibland vinner jag, och ibland låter jag henne vinna.    

Men matte påstår att jag inte får gå lös om jag inte lyder henne.... och om jag inbillar mig att jag kan få hälsa på alla jag ser.... skitprat skulle jag vilja säga.

Hon skulle aldrig stå ut med att gå enbart koppelpromenader.... det är hon alldeles för bortskämd för. 

Nu har Ibsen och jag käkat på var sitt märgben en lång stund. Ja, han håller på fortfarande, hans ben var förstås större än mitt... orättvist, va??? Men så är det alltid...       Men när han är klar så ska vi gå ut, och då finns det säkert nån som vill hälsa på mig... trots att det snöar ute så att det snart är helt omöjligt att ta sig fram.

Men då kommer dom inte undan heller... alla  dom där människorna som jag vill pussa och hälsa på ... härligt!!!!    

Som ni kan se så känner jag mig faktiskt lite dagen efter idag... kan inte förstå det.    

Bortsett från husses vilda tjoanden när han tittade på småkronornas hockeymatch, så gick vårt firande hyfsat lugnt till....  jaja... jag tömde champisflasken nästan helt själv, men vaddå då??? 

Nåt ska man väl ändå få roa sig med....   

Det small och blixtrade en hel del här när klockan var tolv, men det var svårt att överrösta husses hejarop      Och matte satt och läste en bok, hon... så då låg Ibsen och jag och sov. När matte läser då händer det absolut nada.... då ska man sova.   

Idag på morgonen var vi ute en liten kortis med matte. Det snöade igår igen så alla fint plogade vägar var fulla med snö nu igen. Kul att springa i....  men matte var däremot inte helt glad när hon fick skotta snö igen när vi kom hem.   

Nej nu ska jag ta mig en tupplur tror jag... jag tror att vi ska bort på middag idag och då gäller det ju att vara i form igen