Jodå, det är visst nåt att berätta, för det får inte jag så ofta. Ibsen tuggar bara sönder alla mina leksaker så matte brukar inte köpa några.... mycket orättvist tycker jag.   

Men nu sa matte ska vi ska kombinera nytta med nöja...  jag ska tydligen lära mig namnet på den här leksaken så att den kan vara med och leka när jag bär omkring på vovven, handduken, mattes skor och ormen och allt det där ni vet.

Nu ska den nya leksaken få vara med där... så fort jag har lärt mig att den heter "zzzzzebran"... men det vet jag ju redan.    

Fast det tänker jag inte avslöja för matte än på ett tag. Jag får nämligen en massa godis när vi håller på och lär mig vad olika saker heter... och det vill jag ju inte missa.   

Fast för att vara på den säkra sidan när det nu är ett nytt okänt djur som jag ska greja med... så gjorde jag som farbror Cesar på TV säger att man ska göra om man ska dominera någon. Man ska lägga tassen över den... så det gjorde jag allra först så att den ska veta sin plats.

Sen så provhöll jag den lite..... och det gick bra, men bet jag lite för hårt så skrek den, en pjåskig sak tydligen.

Men matte sa att jag inte får leka med den hur som helst, den är ett träningsredskap påstår hon. Men jag såg nog vart hon la den där zzzebran, ska passa på och provbita i den lite när matte inte ser.    

Men nu ska vi gå ut på promenad tror jag, så det blir väl kanske lite senare som vi ska träna då.  

Ni vet väl allihop att det är jag som sköter disken här i huset? I alla fall fördisken....     Matte slänger bara ner all disk i diskmaskinen, och nån måste ju sköta fördisken när hon inte gör det.  Så jag sköter den... mycket, mycket noggrant. Husse påstår att folk tycker att det är äckligt om man berättar det, men då får väl "folk" tycka det då.

"Folks" hundar är säkert uppe och slickar dom i ansiktet och slafsar runt på allehanda vis, det är väl inte värre att fördiska då... tycker jag.    

Bilden är från min förra diskmaskin, där vi bodde förut. Den diskmaskinen var mycket bättre än den vi har nu...   man nådde allting mycket bättre där.  

Men som vanligt så frågade inte matte mig vad jag tyckte, innan dom övertog den där nya diskmaskinen.   

I alla fall så ska jag göra en lista och ge matte, en lista på vilken sorts mat jag tycker om, och vilken mat jag inte tycker om, så att hon vet vad hon ska laga. Det är ju trevligt om man tycker om det man ska diska bort...

• På första plats kommer olika sorters kött med mycket sås och potatis till. Då blir det mycket att diska....
• Spagetti och köttfärssås är också bra....
• Kyckling i alla dess former får hon gärna laga varje dag... men då är det ofta ris till och det är ingen jättehöjdare, tycker jag.  Är det potatis eller pasta till så hamnar det på första plats.
• Korv i alla dess former är gott, men det blir så lite rester av sånt. Tallrikarna är nästan helt tomma när dom  kommer till disken....
• Pannbiff och sånt är bättre då, mera rester där.....
• Lasagne är mumsmums...
• Blodpudding är gott... och lingonsylten till är smaskens....
• All sylt är smaskens tycker jag... sött och gott....
• Senap och ketcup är också gott... i all synnerhet ketchup, mycket sött där...
• Gurka och rödbetor kan nästan kvitta om ni frågar mig... bostongurka går an, men annars kan det kvitta.
• Och sån där sallad och tomater och sånt, det tycker jag att vi skippar helt. Det äter jag bara för att inte Ibsen ska få det, fast dressingen smakar ofta gott... 
• Kokta morötter går an i nödfall, men inte rårivna... dom smakar som torr halm eller nåt liknande...
• Husse äter gärna såna där starka gröna saker... äckligt om ni frågar mig...
• Fisk är gott! Det äter dom då och då, och det gillar jag. Spelar ingen roll vilken sort det är, all fisk är gott. Och ibland är det nån smaskig sås till också... mums...
• Svamp och lök får jag inte äta, säger matte, och det vill jag inte ha heller. Jag glömmer ju aldrig när jag blev svampförgiftad   
• Blomkål och broccoli gillar jag ganska så bra, det slinker lätt ner i alla fall.
• Ärtor är ingen höjdare, och inte bönor heller....
• Fast bruna bönor och fläsk är en favorit...
• Pölsa (bara husse som äter det, så det blir tyvärr bara en tallrik) är inte heller så dumt, tillhör också favoriterna...
• Och om matte gör kålpudding eller kåldolmar, då är det nästan kalas tycker jag...
• Grytor av alla de slag är bra, då blir det mycket geggigt att diska bort...
• Pannkakor är smaskens, blir inte så mycket att diska bort, men slickar man noga så finns det i alla fall lite smak kvar... och så är det alltid en del sylt kvar förstås....
• Och ärtsoppa tycker jag att man alltid ska äta före pannkakorna... ärtsoppa är gott...
• Omeletter är bra....
• Stekt mat är godare än annan mat, men matte vill inte göra det så ofta... synd..
• Rotmos, och potatismos, är gott.... och ibland finns det korvskinn kvar när dom ätit sånt... lyxigt tycker jag....

Ja, listan kan bli mycket längre, men jag får ta resten en annan dag. Jag blir så himlans sugen när jag sitter här och tänker på alla smaskiga rester.  Fast ibland har matte lite idétorka när det gäller matlagningen, och då blir det förstås lite tjatigt...

Då blir det dåligt med variationen, men man behöver omväxlande kost, det borde min matte veta.    

Undrar vad hon har tänkt laga idag då? Hoppas hon läser min lista ordentligt... fast det är låååångt till middan förstås....    Men jag tycker faktiskt att man ska äta middag tre gånger om dagen, man ska inte slarva med maten!   

Ja, matten alltså... hon fastnade i snön när vi var ute. Hon gjorde ju så förra vintern också, klev iväg ut i snön, trampade igenom i djupsnön och satt sedan fast.      Då skrev hon nåt klämkäckt i bloggen om det... men den här gången tror jag att hon tänker låtsas som att det aldrig hänt   så nu tänker jag berätta om det istället.

Vi gick på en sån där smal upptrampad stig där matte knappt får plats med sina fötter. Och trampar man utanför den där smala stigen, då sjunker man jättelångt ner i snön vid sidan om.

Jag gjorde det några gånger igår (det luktade så spännande en bit bort), och jag fick slita som attans för att ta mig upp på den där stigen igen.    

Matte ville inte trampa vid sidan om, men det gjorde hon ändå förstås. Hennes balanssinne är urdåligt så det var väl inget annat att vänta...

Och sen satt hon fast där....       Ena benet hade sjunkit ner nästan till höften, och hon fick inte upp det eftersom det inte fanns något att stödja sig mot när hon skulle dra upp det.

Snön  är så hårt packad nu att man sitter som i ett skruvstäd om man trampar ner i djupsnön, det fick minsann jag också känna på när jag gav mig ut till dom där spännande dofterna.    Ena gången fick matte nästan dra loss mig....

Matte försökte och försökte och försökte få loss sitt ben ur snön, men hon kom inte loss... och jag började nästan tro att vi skulle få stanna där ända till våren.     

Ibsen och jag stod där och väntade och väntade... och plötsligt fick matten en sån där snilleblixt som hon får nån enstaka gång.

Ibsen, kom hit! sa hon, och lydiga Ibsen tassade iväg fram till henne.   Stå stilla där! sa matten sedan, och så höll hon sig i Ibsen när hon segade sig upp ur det där hålet... 

Och stora, starka Ibsen bara stod där... det gick i ett nafs när matten väl fick något att stödja sig på... och så fick Ibsen en godis sedan, som tack för att han hjälpte till.    

Tänk om vi inte haft Ibsen med oss, då hade vi suttit där fortfarande, matten och jag.    

I morse, på morgonpromenaden, då gick vi bara på plogade gångvägar. Där kan man inte fastna i djupsnön....      

Men vi gick ganska så långt, så nu ska jag vila en stund tror jag...     

Sen hoppas jag att matten bestämmer att vi ska träna lite... den där syltkastrullen som man ska snurra runt på, den gillar jag. Man får godis när man håller på med den....     

... hade möte idag när vi skulle gå ut.

Dom är lite ostrukturerade dom där katterna, men uj så lockande.

Precis när vi klev ut genom dörren så kom det en liten svart katt farande som ett jehu, och efter kom en bil körande. Katten räddade sig in till huset mittemot oss... synd att den inte slank in till vår dörr istället... där stod ju jag redo    

När vi sedan gått dom där metrarna fram till husgaveln, då kom det TRE (3!) katter farande runt hörnet i full fart. Dom spred sig som en solfjäder när dom såg oss, tog varsin väg, men ingen av dom valde den vägen där vi kom.   

Men nu var jag taggad må ni tro.... matte lät måttligt irriterad på rösten när hon sa till mig att jag skulle gå ordentligt.

Haha... gå ordentligt när det kryllar av katter runt benen... det kan hon glömma!

Och vi hade bara gått 10 meter till, då dök det upp två katter bakom en stor snödriva... jisses vilken fart dom fick när dom fick se oss.   

Fast dom sprang också åt fel håll...  och jag blev så frustrerad att jag högljutt började beklaga mig.

TYST! fräste matte... lugna ner dig!!!

Och precis när hon fräste som värst passerade vi sopcontainern, och där bakom satt det ett helt gäng med katter och tisslade och tasslade... jag hann inte räkna hur många dom var, för nu jäklar skulle jag ha mig en katt!!!

Jag satsade järnet och både Ibsen och matte höll på att slå en kullerbytta i halkan. Men de där jäkla katterna de är smarta de. De drog som blixten bort över snödrivorna och spred sig åt alla möjliga håll... vem av dom ska man då sätta efter???  Och medan man bestämmer sig, så hinner dom försvinna...    

Och dessutom har jag ju en matte som hänger i andra änden av snöret också... inte lätt att dra henne efter sig må ni tro.    

Näe... jag var så besviken och så uppjagad av alla dessa katter som jag inte nådde fram till, så jag började hoppa jämfota där jag stod... och så skrek och ylade jag högt och ljudligt.

Men jisses Salza, hörde jag matte säga... är du inte klok????   Håll tyst... och lugna ner dig! 

NEJ!  skrek jag tillbaka... och stampade ilsket i marken.... JAG VILL HA EN KATT....NU!!!!!!!  Dom bara retas och retas och retas... JAG VILL HA EN KATT!!!!

Och vad ska du göra med den då? frågade matte lite spydigt. 

Tja.... inte vet jag vad man gör med katter... men jag vill i alla fall ha en som jag kan jaga när andan faller på. En som springer fort och inte kan klättra i träd. 

Och så vill jag inte att dom har sina klubbmöten på min gård, precis där jag ska gå. I alla fall inte om jag ska gå i koppel hela tiden...   

.... och alldeles förvirrad   Ja, det är en mild beskrivning av hur jag känner mig.

Igår fick matte en ny idé, och vet ni... jag börjar tycka som min husse... jag gillar inte alls mattes alla "lysande" idéer.    

Och jag förstår inte varför hon ska dra in mig i alla sina idéer heller...

Igår då....  då sätter hon plötsligt några burkar framför mig på golvet. Tomma burka, förutom en som det var nåt jox inuti.

Jaha, tänke jag, jag ska hämta dom åt henne förstås, lat som hon är, och så gjorde jag det. Men det skulle jag tydligen inte...

Jag ska nog slå på dom med tassen då, tänkte jag... nej det skulle jag inte heller.

Näha....  jag klurade en stund och kom fram till att det var nån sorts konstiga prydnadssaker som bara skulle stå där, så jag struntade i dom.

Men matte såg ut som att hon ville att jag skulle göra nåt, så jag hämtade min vovve. Den ville hon inte ha...

Då hämtade jag handduken i köket... men den dög inte heller.... så då hämtade jag farliga ormen... men den slängde hon bara åt sidan.

Jahaja, tänkte jag... det är nåt annat hon vill... här gäller det att tänka. Så jag tänkte.... länge.....    

Sen gapade jag några gånger, men det dög inte det heller. Förra vintern så lärde ju matte mig att gapa på kommando, då var hon himla tacksam varje gång jag gapade, men den här gången dög det inte alls.    

Nedrans... tänkte jag, vad är det hon vill egentligen? Kan inte människan säga nåt så att jag vet...   men det kunde hon inte.

Jaja, då hämtar jag väl hennes skor då, tänkte jag, det brukar hon bli glad för. Men det blev hon inte alls denna gången....  ok... då får jag klura lite till då, tänkte jag och klurade på.

Men matte har inte lärt mig så himla mycket "konster", vi har mest jobbat med lydnadsgrejer, ni vet... så jag provade att lägga mig... snabbt som ögat, men det gav inget resultat det heller.

Men jag vet!!!  NU kom jag på det....    Vi har ju tränat på fjärren nästan varje dag... hon vill att jag ska visa att jag kan göra det alldeles själv nu! Och så gjorde jag det....  ställde mig, satte mig, la mig och ställde mig igen... men inte sjuttan blev det nåt godis eller nåt beröm för det heller.    

Näe, matte... nu skiter jag i det här, tänkte jag..... men så kom jag på att jag ju kan en sak till... jag kan slicka mig om munnen, så det gjorde jag då.... flera gånger....  men tror ni att matten var nöjd för det då????

Hon blir ju aldrig nöjd den där matten tänkte jag, och så satte jag mig ner och gjorde som hon själv gjorde... väntade... och väntade... och väntade....  och hade inte Ibsen kommit och undrat vad vi höll på med så hade vi nog suttit där ännu.

Undrar vad sjuttan hon ville egentligen????     

Japp, nu har jag bestämt mig... jag ska utbilda mig till världens bästa yrke. 

Matte och jag satt och slötittade på ett TV-program idag, och där hittade jag mitt framtida kall.

Ni minns väl att matte ville dra till Australien? Och nu när Kicki kom med en sån bra förklaring till det där som jag trodde var ett mordförsök på mig (vilket naturligtvis bara var ett mordförsök på Ibsen   ) så har jag tagit tillbaka min anmälan mot matte och tänker hänga med henne till Australien.    

Det är nämligen där jag ska utöva mitt alldeles perfekta yrke....    

Jag ska bli en sån där tull-hund som letar efter mat i folks bagage när dom kommer med flyget och vill komma in i landet.   

Jag såg på TV:n idag att det finns såna hundar där. Man får inte ta med vilken mat som helst in i landet, och då använder man hundar som letar igenom allt bagage för att hitta de väskor där det finns livsmedel.     

Det låter väl som ett drömyrke för mig....   tänk att få leta mat hela långa dagen... och jag kan ge mig sjuttan på att man som belöning får äta upp allting man hittar.....     

Jag har tjatat på matte hela långa dagen att hon ska skynda sig att packa... 

"Lägg på ett kol nu, matte! Vi drar nu, jag längtar till mitt nya arbete...! "  men ni vet hur det är med mattar...  ingen ordning på dom alls.  

Jag har redan packat min rygga med matskålen, min filt och ett par gosedjur... men matte, hon har inte ens börjat packa än. Måste se till att hon skyndar sig lite nu....  tjing, tjing.   

För att något ska rubriceras som mord så ska det vara ett planerat dåd med dödlig utgång... ja, nåt sånt står det i lagböckerna.

Och i morgon ska jag tassa iväg ner till stan och polishuset, och anmäla min matte för mordförsök. Jag är alldeles för chockad för att orka med det idag, men imorgon... då minsann...   

Vi var som vanligt ute på vår promenad. Och inom parentes sagt så är matte en hejare på att hitta bra promenadslingor där vi kan springa lösa utan att det stör någon. Jag kommer att sakna det när hon sitter inlåst i fängelset...     Men  Ibsen och jag hade skuttat omkring länge, länge när vi om fram till affären där matte som vanligt skulle köpa tidning åt husse.

Skönt att få vila en liten stund tänkte jag när matte stannade till och letade efter ett ställe där hon kunde binda Ibsen och mig. OBS! Här kommer Planeringen in.... hon verkligen letade efter ett speciellt ställe....

Där blir bra, hördes hon muttra och så klev hon iväg fram till ett ställe där hon tänkte binda oss. Och vi tassade förstås intet ont anande efter.   

Matte band oss som hon brukar, och så gick hon en bit därifrån... och precis då ramlade det ner en STOOOOOR snöhög från taket över oss.... rakt ner på mig och Ibsen.    

Nedrans så rädda vi blev.... man kan faktiskt DÖ av sånt!!!!!     

Och matte höll ju masken förstås... skyndade sig tillbaka och borstade av oss snön som vi var begravda under.... och vete sjutton om hon inte såg lite besviken ut när hon såg att vi sprattlade och faktiskt levde.     

Och vet ni... när hon sopat fram oss, så lämnade hon oss där och gick in och köpte tidningen... hon hoppades antagligen att det skulle komma ännu mer snö nerdimpandes så att hennes illdåd till slut skulle lyckas.   

Men tji fick hon där..... vi överlevde.... och imorgon... DÅ ska jag anmäla henne.  Ett solklart mordförsök om ni frågar mig....     

Vete sjuttan om jag vågar sova i hennes säng i natt heller... tänk om hon försöker kväva mig med kudden eller nåt...???     

PS... Matte här...  den där förskräckligt STOOORA snöhögen som rasade ner över hundarna var en snöhög som låg på en kant ovanför dom... dom fick visserligen lite snö på sig, men det var nog mest överraskningen som var lite läskig, inte snömängden.    

Idag när vi var ute och gick, matte, Ibsen och jag, så kom det en lös hund springande igen.

Han hade sin matte med sig, men hon hann inte med när han kom springande. Hon sprang efter och ropade och hojtade, men det hjälpte inte alls. På nolltid var han framme hos oss...

Och som vanligt kopplade matte snabbt Ibsen, och medan hon gjorde det så fick jag ta första stöten. 

Men det var en sån där flat ni vet... med vilt viftandes svans och bara lek i huvudet. Han sprang fram till mig först, och jag lät honom tro att jag var en sån där fjolla som tillåter allting. Han fick nosa både här och där, jag stod som en staty och lät honom hållas. Och när han var klar och trodde att "nu blir det tjosan svejsan" då gav jag honom en omgång...     

Fast det var av den lindriga sorten, men jag tror att hans matte blev lite nervös. Hon virrade runt som en liten skottspole och försökte få tag på sin hund, men , men... 

En flat... som sagt....  den fångar man inte in i första taget om den inte själv vill bli fångad    

Sen fick han för sig att han skulle hälsa på Ibsen som satt kopplad vid mattes sida. Jag såg att matte klev fram för att fösa bort honom, men jag var övertygad om att hon behövde hjälp så jag slängde mig med dödsförakt mellan honom och Ibsen och skrämde iväg honom därifrån.

Jag låter lite som en arg lejoninna när jag gör sånt där... det är kul! Flatten verkade inte bry sig så mycket, men hans matte blev ännu mer skärrad....  kul att jag lyckades skrämma nån i alla fall.   

Antagligen tycker inte matte att det är lika kul, men skit samma..... hon vill ju ha en hund med initiativ säger hon, och det har hon!   

Men när flattens matte till slut lyckades tackla ner honom i en snödriva, då gick vi vår väg. Då var ju det roliga slut....   

Och innan vi gick ut idag så filmade matte mig igen. Nu fick jag hämta en massa saker som hon var för lat att hämta själv, men hon använde sin vanliga kamera (som också kan filma), men det blev nog för långt för den kameran, för plötsligt så var inte bild och ljud synkat, så jag kan inte visa den för er..... synd... jag var himla duktig där.    

Och så har vi tränat på den där fjärren igen     Matte säger att jag måste få till tekniken på rätt sätt innan vi kan börja få till  tempo och sånt också...,  jisses.... ska hon vara så där petig med allting så blir det en jobbig tid för mig framöver.

Och det är ett elände när hon filmar mig i såna där situationer. Nu fick hon ju syn på att jag reagerar på hennes olika handtecken, istället för på det hon säger. Det syns tydligt på filmen säger hon..... att jag går på hennes handtecken alltså.   

Så nu har hon att göra ett tag innan hon har synkat sina handtecken med sina muntliga kommandon... tur att det inte bara är jag som ska jobba och slita.