...kennelmamman Kerstins inlägg så kan jag ju berätta att enligt min matte så är jag helt perfekt. Så det är bara att buga och tacka kennelmamman som i sin visdom ordnade till detta...     

Totalt felfri och världens bästa hund, säger min matte att jag är.... och jag skulle väl ljuga om jag påstod att hon har fel   

Var det nån som gick på det där med att jag inte mår riktigt bra???  Nån mer än matte alltså....     

Hungrig är jag förstås alltid, men det är väl min lott här i livet hädanefter kan jag tro.. men dåligt mår jag definitivt inte.

Trodde att det skulle generera lite mer mat i matskålen om jag betedde mig som att jag var lite sjuk, men där hade jag ju fel. Inte ens mat som jag skaffade själv fick jag äta, trots att jag tyckte att jag verkligen lyckades med att spela en hängig och trött liten Flygmyra.    

Men igår när matte o husse sa att vi skulle åka ut och träna, då insåg jag att min suveräna plan att gestalta en svältande, sjuk Flygmyra skulle spricka.

Det är så himla kul att träna, så inte sjuttan går det att försöka låtsas vara sjuk då inte...    

Och matte påstår alltid att hon blir på bra humör av att se mig träna.    Inte för att det alltid går så himla bra, utan bara för att jag är så himla glad och pigg och alert, säger hon.    Då kan jag ju inte svika henne....

Igår fick Ibsen och jag träna växelvis, och som vanligt tyckte min matte att jag var duktig   

Det är spännande att vänta i bilen medan Ibsen tränar. När det blir min tur sedan, så påstår min matte att jag är alldeles galen.    

Och det kanske stämmer...  mycket hopp och skutt blir det i alla fall, men när min matte säger Fot! då sitter jag sekundsnabbt som ett litet ljus vid hennes sida, redo för nya uppgifter.

Ibland så hör jag hur matte funderar på om det där är inlärt eller medfött. Ja, min förmåga att blixtsnabbt kunna fokusera och koncentrera mig alltså....  

Matte och jag började ju träna direkt när jag var liten valp, kanske har det betydelse? eller kanske det är medfött?? 

Men å andra sidan så påstår matte att jag var en sjövild, alldeles galen liten valp... så det vete sjuttan om det är medfött    

Och i går när vi tränade på den där kuliga rutan... då trodde nog matte att hon skulle sätta mig på pottkanten, men där fick hon tji minsann...

Mitt uppe i min rusning fram till rutan så kommer det två tjejer gående. Och dom gick inte vid sidan av rutan, så som matte trodde att dom skulle göra, utan dom gick rakt genom rutan.    

Så när jag var framme i rutan och matte ropade Ligg! åt mig, då snubblade de där två tjejerna nästan på mig.

Men det var ju inget att bry sig om tyckte jag... deras eget fel om de hade ramlat, det var ju min ruta!

Jag hade full fokus på matte... det ska man ha när man tränar!  Det finns alltid en chans till en godisbit om jag har det....  eller i allra bästa fall så får jag leka med snörbollen en stund    

Jag är ganska så nöjd med att jag har lyckats lära min matte att hon alltid ska belöna mig med något gott/roligt när jag gör som hon vill.    

Så länge hon sköter sin del av avtalet, så kan jag nog tänka mig att göra som hon vill... trots att hon har mycket konstiga idéer för sig.    

Nu ska jag ta mig en tupplur i alla fall.   Morgonpromenaden och frukosten är avklarade sedan länge, och nu finns det inget att göra på en stund.

Förresten...  morse hade jag den nästan... kattkraken...    men hon slank under staketet som vanligt... nedrans också att jag är så stor att jag inte kommer under det där staketet    

...framför datorn, det är inte nåt kul, det.     

Ja, det är inte jag som suttit där om ni nu trodde det. Jag får nästan aldrig låna datorn... Det är min matte som suttit där i flera timmar och uppdaterat nån hemsida av nåt slag.   

Nu är hon äntligen klar och då passar jag på...

Fast.... det enda jag har att berätta idag är att jag nog inte mår riktigt, riktigt bra.    

Jag vet inte egentligen, för jag har aldrig varit sjuk, men matte påstår att jag verkar lite trött, och inte riktigt mig själv.    

Undrar vem jag är då, då??? Jag kan väl bara vara mig själv... eller??

Men som sagt... inte vet jag... igår släpade matte med Ibsen och mig på en megapromenad, och inte var det jag som gick saktast av oss tre inte...    men jag måste nog ändå hålla med matte om att det är himla skönt att sova.     

Men jag tror ju att alltihop beror på att jag får för lite mat. Man måste äta mat för att få energi, det vet jag!

Idag på morgonpromenaden tänkte jag få mig ett litet proteintillskott, men husse la sig förstås i och förstörde alltihop.    

Efter att ha använt min eminenta nos till det som den ska användas till, så hittade jag två precis lagom ruttna sorkar som jag tänkte käka upp som ett litet kosttillskott.  För att få lite mer energi, ni vet.....     

Men så blev det ju inte, för en gångs skull var husse lite på alerten och förstörde alltihop.   

Och nu har jag förbrukat mina sista ynkliga krafter på att skriva det här.... nu ska jag lägga mig och sova igen, så kan dom sitta där och oroa sig för att jag är så trött och oengagerad.   

Det är ju deras fel som nästan svälter ihjäl mig....    

...är att på promenaden hitta årets allra första, små förskrämda tussilago     tittar ni noga så ser ni dom kanske...

Det finns nog hopp om en vår i år också... kanske...    

Nu har matte fått besked om att vi kommer med på den där jaktkursen om några veckor.   Det var himla bra det, matte blev glad och nöjd, och då blir livet lite lättare för mig också    

Och då, Kerstin (nej, inte du, Kerstin kennelmamma... hunden Kerstin menar jag) då ska jag lära mig allt om hur man jagar katter.

Tur att det anordnas kurser i sånt, för jag har ju inte lyckats fånga nån hittills, trots alla mina djärva försök.    

Jag är liiite förvånad över att matte tänker lägga ut pengar på att lära mig jaga katter, hon brukar inte vara så himla glad när jag gör det....  men jag tänker inte protestera, bara tacka och ta emot.    

Nu hoppas jag att veckorna går fort så att det snart blir dags. Och så hoppas jag att dom har många snabba katter på lager, för jag har tränat länge och är redan ganska så duktig... om jag får säga det själv.     

Men sen, Kerstin.. efter jaktkursen... då tar vi dom!     

Antingen händer det inget alls, precis som det gjort (eller inte gjort... hur blir det nu då, tro...??)  alla månader nu under vintern... eller också händer allting på samma dag.  Hon är lite knäpp min matte...

Igår gick vi en lång, spännande promenad på morgonen. Och eftersom skaren bar både oss och matte så gick vi på ställen där vi inte gått på flera månader...jättespännande var det!      Massor av dofter som skulle kollas....

Sen var vi ute på tomten i flera timmar i solskenet.... och så hade vi ett snabbt källarträningspass, och sedan var matte och jag ute och cyklade... nedrans så jag sprang må ni tro...   

Och sen, efter maten, när jag trodde att jag skulle få ta en tupplur i lugn och ro, då skulle vi ut och träna igen.

Jodå, det är alltid kul att träna, men matte kan ju inte förvänta sig racerfart på mina små ben när jag haft så mycket annat för mig före träningspasset. Då får hon faktiskt nöja sig med medelfart....    

En av mina träningskompisar ska faktiskt tävla ganska så snart, tävlingspremiär dessutom, och det ska bli spännande. Han är av samma ädla ras som jag, och till och med från samma kennel, så det kommer säkert att gå kanonbra.   

Och min andra träningskompis ska snart debutera i klass 3, och hon är så jäkla duktig så jag blir alldeles imponerad.    Där kan man snacka om arbetslust och tempo må ni tro.... och samarbetsvilja och följsamhet... och det trots att hon är en sån där "farlig" kamphund....       

Vad jag ska göra, det vet jag inte.    Det är ju matte som måste anmäla oss till tävlingar och sånt, och hon kan inte bestämma sig. Igår hade hon bestämt sig, hörde jag att hon sa.... men man kan aldrig säkert veta om detsamma gäller idag. Hon är en velepotta min matte....   

Fast idag ska vi tydligen få besked om vi kommer med på en jaktkurs som matte anmält oss till. Det var så många anmälda så alla kanske inte kommer med, och det vore ju inte så kul, men ganska så typiskt säger matte  

När det för en gångs skull är en kurs här i närheten....  och så kanske vi inte får vara med... inte så kul i så fall.   

Jaja... vi får se....  Nu ska jag i alla fall ta en tupplur en liten stund.   Vi har varit på morgonpromenad med husse nu, och det är lika bra att vila när tillfälle ges. Man vet aldrig vad min matte hittar på för nåt....     

Vilken balans hon har, bruden...     

Den svarta klumpedeumpen kommer inte ens upp, han...      

Matte tog några bilder på promenaden i morse, fast hon hade bara mobilen att ta kort med... men är bara motivet tillräckligt vackert så spelar det ju ingen roll vad man har för kamera    

Vi lyckades hitta några små plättar där snön smält, men annars så var det snö överallt, och isen ligger fortfarande.

Fast imorse bar skaren igen, och det gillar jag. Då kan man skutta omkring lite hur som helst, nästan som när det är barmark.

Och skaren bar till och med matte idag (nästan i alla fall), så vi slapp höra henne stöna och stånka över att hon hela tiden sjönk ner i djup snö.

Men när Pecca är med ute, då blir det ofta så här för min del....

Har man har en 50-kilos morrande rottis stående över sig, då gäller det att visa sig underdånig... fast jag brukar bara ligga så där en liten stund, för att invagga honom i säkerhet. När han sedan kopplar av, då drar jag.... och då har han inte en chans att hinna ifatt mig.       

Matte har sagt att vi ska ut och träna ikväll, men hon sa också att hon ska sitta ute i solen en stund idag... så det blir väl till att slappa en stund nu då förstår jag.  

Fast hon har lovat mig en källarträning idag, och så ska vi ha en eftermiddagspromenad också förstås....  inte värt att hon slöar för mycket för då hinner hon inte med allt som hon lovat mig.   

Hoppas att ni alla har en bra måndag idag... jag gillar måndagar, jag!   Och tisdagar... och onsdagar...och torsdagar... och fredagar...och lördagar.. och söndagar... och...  ja, ni fattar bilden antar jag...    

Idag ansträngde hon sig lite, tanten...   min matte alltså.    

Strax efter det att jag skrivit färdigt här i morse, så åkte vi iväg med Fabian.  Ja, Fabian är våran bil, men det vet ni väl redan kanske...

Vi skulle till en träningstävling påstod matte. Men det där med tävlingar, det är väldigt överskattat tycker jag. Att träna är kul, men att tävla är inte riktigt samma höjdare.

Fast i brist på annat så får väl det duga också.... och i dag skulle vi tydligen iväg på en sån där träningsgrej i alla fall.

Och det var en massa hundar där... och en massa folk. Och när det väl kom till kritan så var det inte så mycket jag skulle prestera... i alla fall inget som jag inte redan kunde ganska så bra.    

Behållningen för mig var nog mest att det fanns en massa spänande dofter där, och så fick jag leta reda på min boll när matte kastade den ut i djupsnön... det gillar jag kanonmycket.    

Behållningen för mattes del var nog att hon fick babbla med en massa människor...    

Skämt åsido... jag hörde att hon sa till nån på telefon sedan att "jodå, hon kan dom där momenten"... antar att hon syftade på mig, och att jag kan allting     

Men sen när vi kom hem... eller... när vi käkat middag och vilat en stund efteråt... då tog matte fram cykeln... och det gillar jag skarpt!!!     

Det var första gången för i år, och jisses så kul det var! Och det gäller att ta det långa benet före, för har man en långbent Ibsen vid sidan om som man ska hålla jämna steg med, då gäller det att ligga i....

Men även om det blev en rejäl tur, och även om Ibsen verkade lite trött det sista, så var inte jag ett enda dugg trött.

Jag hade kunnat springa mycket längre....  men har man en gammal orkeslös matte så får man ta såna där smällar ibland. Hon orkar inte alls så mycket som jag gör och vill....   

Nu känns det i alla fall som att det blev en ganska så bra dag trots allt. Nu ska jag slöa en stund, sedan ska jag tassa in till husse i TV-rummet. Där får jag ligga i hans knä när han tittar på TV och det är ganska så mysigt....