Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??  

Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.

Men det var inte bara vi som var där...   Där fanns måååånga fler människor, och hundar, och joggare, och cyklister, och barn, och clowner....  ja, allt möjligt konstigt såg vi.

Och här hittade matte Gräfsnäsgården. Då kände hon sig nästan som hemma sa hon, hon har tydligen bott bara några kilometer från Gräfnäs nån gång tidigare i sitt liv.  

Det var ganska så OK att gå där i Slottskogen, det fanns otrooooligt smaskiga dofter överallt......

Och sen så hände det nåt spännande......

Och ni kan aldrig gissa vad jag såg.....     hemska monster var det.... i vattnet!!!

Men jag skällde minsann ut dom rejält. Folk bara stod där, alldeles förlamade av skräck. Det var bara jag som vågade säga ifrån....  så här såg dom där hemska monstren ut:

Dom kom ända fram till staketet där jag stod,  tänke säkert äta upp mig som efterrätt...men jag skrämde minsann iväg dom... tur att jag är så modig!!  

Men så småningom åkte vi hem igen.... skönt att få lägga sig ner lite...

Men det var tur att det var lite folk på spårvagnen, är det mycket folk så trampar dom på en när man ligger ner...    

Dee-Dee, som bor här i huset, gillar inte att vara ute och gå i solen... men hon gillar att ligga och sola på vardagsrumsgolvet i alla fall.

Förresten.....   jag försökte äta upp en rottweiler häromdagen. Fast matte la sig som vanligt i och sa NEJ!

Han skulle gå in i vår trappuppgång när jag var på väg ut, och  sånt kan man ju inte utan vidare tillåta.    

Och igår kväll när  vi var ute så såg jag en katt som smög omkring. Den allra första lösa katten jag sett sedan vi kom hit... och jag blev jätteglad.   

Annars har jag bara hittat en massa fåglar att jaga, nu var det äntligen läge för en kattjakt också!

Men katterna här är inte som andra katter.....  jag kom i vanlig ordning ångande på högsta växeln och såg fram emot en härlig jakt bortöver gräsmattorna....

Och vad tror ni händer??????

Kattskrället stannar, skjuter rygg och låter som ett lejon.... så det blev tvärnit för min del...  dom är tuffa, storstadskatterna....       

Tur att matte ropade på mig så attjag fick en anledning att med bibehållen värdighet gå därifrån... man  kan ju inte vara olydig... eller...?     

I morgon ska vi åka hem säger matte.... och jag som nästan trodde att vi flyttat hit för alltid.  Synd att det är så långt hem bara..... nästan 8 timmar på tåget igen.... blääähhh...