Ett sånt där smaskigt chokladmuffinspapper lyckades jag norpa åt mig i går på promenaden. Det var till och med lite chokladmuffinsrester kvar på det, det smakade smaskens kan jag tala om.

Matte har ju sina egna idéer hon, så hon sa som vanligt SPOTTA UT, det gör hon varje gång jag hittar nåt smaskigt att äta, men igår gjorde jag inte som hon sa.   

Vi hade gått långt, och det var precis läge för lite tilltugg... så jag tuggade snabbt i mig det där papperet. Men det var stort, så det gick inte så himla fort att få ner det..

Matte hojtade som sagt, och till slut slängde hon till och med av sig vantarna och stoppade in hela handen i munnen på mig.  Jag svalde frenetiskt... vore ju skämmigt om hon stal mitt byta så där på sluttampen...  men jag fick inte ner papperet helt i alla fall.

Matte fick ett litet tag i kanten på papperet, långt där nere i svalget på mig... men då räddade Ibsen mig.

Han äter aldrig såna där delikatesser, han. Men nu tyckte han  nog att jag var värd det där papperet, för precis när matte fick tag på det där slibbiga , dregliga papperet långt ner i svalget på mig.... då börjde Ibsen skutta omkring där han stod i kopplet och väntade.

Vi gick på en ishalkig, smal, ganska så vältrafikerad gata, och just då kom det en sån där stoooor snöröjningsmaskin... och såna gillar inte Ibsen. Så när han såg den komma dundrande mot oss, då blev han lite orolig, och då måste matte släppa sitt tag om mitt smaskiga godispapper för att ta hand om Ibsen så att han inte skulle bli påkörd.

Gissa om jag snabbt som ögat såg till att svälja hela papperet.... när Ibsen var lugn igen och matte stoppade ner handen i halsen på mig en gång till  (blähhh för händer nere i halsen!), då var papperet redan långt nere i min mage.... och det smakade nästan lika gott som det luktade....     

Idag ska jag se om jag kan hitta ett till... det var smaskens... nästan lika gott som talgbollarna som fåglarna tappar ner i snön här och var.