Ja, matten alltså... hon fastnade i snön när vi var ute. Hon gjorde ju så förra vintern också, klev iväg ut i snön, trampade igenom i djupsnön och satt sedan fast.      Då skrev hon nåt klämkäckt i bloggen om det... men den här gången tror jag att hon tänker låtsas som att det aldrig hänt   så nu tänker jag berätta om det istället.

Vi gick på en sån där smal upptrampad stig där matte knappt får plats med sina fötter. Och trampar man utanför den där smala stigen, då sjunker man jättelångt ner i snön vid sidan om.

Jag gjorde det några gånger igår (det luktade så spännande en bit bort), och jag fick slita som attans för att ta mig upp på den där stigen igen.    

Matte ville inte trampa vid sidan om, men det gjorde hon ändå förstås. Hennes balanssinne är urdåligt så det var väl inget annat att vänta...

Och sen satt hon fast där....       Ena benet hade sjunkit ner nästan till höften, och hon fick inte upp det eftersom det inte fanns något att stödja sig mot när hon skulle dra upp det.

Snön  är så hårt packad nu att man sitter som i ett skruvstäd om man trampar ner i djupsnön, det fick minsann jag också känna på när jag gav mig ut till dom där spännande dofterna.    Ena gången fick matte nästan dra loss mig....

Matte försökte och försökte och försökte få loss sitt ben ur snön, men hon kom inte loss... och jag började nästan tro att vi skulle få stanna där ända till våren.     

Ibsen och jag stod där och väntade och väntade... och plötsligt fick matten en sån där snilleblixt som hon får nån enstaka gång.

Ibsen, kom hit! sa hon, och lydiga Ibsen tassade iväg fram till henne.   Stå stilla där! sa matten sedan, och så höll hon sig i Ibsen när hon segade sig upp ur det där hålet... 

Och stora, starka Ibsen bara stod där... det gick i ett nafs när matten väl fick något att stödja sig på... och så fick Ibsen en godis sedan, som tack för att han hjälpte till.    

Tänk om vi inte haft Ibsen med oss, då hade vi suttit där fortfarande, matten och jag.    

I morse, på morgonpromenaden, då gick vi bara på plogade gångvägar. Där kan man inte fastna i djupsnön....      

Men vi gick ganska så långt, så nu ska jag vila en stund tror jag...     

Sen hoppas jag att matten bestämmer att vi ska träna lite... den där syltkastrullen som man ska snurra runt på, den gillar jag. Man får godis när man håller på med den....     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     ....  det blir aldrig nån tid över att skriva i min blogg.    Ni får läsa mattes blogg istället..... ...

Nu var det läääääänge sedan jag fick låna mattes tangentbord och skriva nåt här i min blogg. Häromdagen hörde jag matte mumla nåt om att det var lika bra att lägga ner den här bloggen för vi hann inte skriva i den i alla fall. Vilka vi....?  undrar j...

   Matte påstår att vi inte har ork att skriva två bloggar nu på sommaren... och gissa???   Då är det förstås min blogg som får vänta då....   Hennes egen blogg skriver hon minsann i var och varannan dag.          Jaja, bäst att hon får som...

    Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??          Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.   Men det var inte bar...

   Gårdagen var ju ganska så bra... den skrev matte om i sin blogg. Och hon tog en massa bilder också.....   Och idag när vi var ute så tog hon också en mass bilder, men fy sjutton för att vara storstadshund.      Vi tog spårvagnen in till ...