Idag när vi var ute och gick, matte, Ibsen och jag, så kom det en lös hund springande igen.

Han hade sin matte med sig, men hon hann inte med när han kom springande. Hon sprang efter och ropade och hojtade, men det hjälpte inte alls. På nolltid var han framme hos oss...

Och som vanligt kopplade matte snabbt Ibsen, och medan hon gjorde det så fick jag ta första stöten. 

Men det var en sån där flat ni vet... med vilt viftandes svans och bara lek i huvudet. Han sprang fram till mig först, och jag lät honom tro att jag var en sån där fjolla som tillåter allting. Han fick nosa både här och där, jag stod som en staty och lät honom hållas. Och när han var klar och trodde att "nu blir det tjosan svejsan" då gav jag honom en omgång...     

Fast det var av den lindriga sorten, men jag tror att hans matte blev lite nervös. Hon virrade runt som en liten skottspole och försökte få tag på sin hund, men , men... 

En flat... som sagt....  den fångar man inte in i första taget om den inte själv vill bli fångad    

Sen fick han för sig att han skulle hälsa på Ibsen som satt kopplad vid mattes sida. Jag såg att matte klev fram för att fösa bort honom, men jag var övertygad om att hon behövde hjälp så jag slängde mig med dödsförakt mellan honom och Ibsen och skrämde iväg honom därifrån.

Jag låter lite som en arg lejoninna när jag gör sånt där... det är kul! Flatten verkade inte bry sig så mycket, men hans matte blev ännu mer skärrad....  kul att jag lyckades skrämma nån i alla fall.   

Antagligen tycker inte matte att det är lika kul, men skit samma..... hon vill ju ha en hund med initiativ säger hon, och det har hon!   

Men när flattens matte till slut lyckades tackla ner honom i en snödriva, då gick vi vår väg. Då var ju det roliga slut....   

Och innan vi gick ut idag så filmade matte mig igen. Nu fick jag hämta en massa saker som hon var för lat att hämta själv, men hon använde sin vanliga kamera (som också kan filma), men det blev nog för långt för den kameran, för plötsligt så var inte bild och ljud synkat, så jag kan inte visa den för er..... synd... jag var himla duktig där.    

Och så har vi tränat på den där fjärren igen     Matte säger att jag måste få till tekniken på rätt sätt innan vi kan börja få till  tempo och sånt också...,  jisses.... ska hon vara så där petig med allting så blir det en jobbig tid för mig framöver.

Och det är ett elände när hon filmar mig i såna där situationer. Nu fick hon ju syn på att jag reagerar på hennes olika handtecken, istället för på det hon säger. Det syns tydligt på filmen säger hon..... att jag går på hennes handtecken alltså.   

Så nu har hon att göra ett tag innan hon har synkat sina handtecken med sina muntliga kommandon... tur att det inte bara är jag som ska jobba och slita.