...trodde jag.... naiv som jag är   Matte och husse var bjudna på middag, och så klart att jag trodde att Ibben och jag var inkluderade i den inbjudan.  Och vi fick mycket riktigt följa med också.... men..... 

Det är annars ett bra ställe att gå till....    Hon är väldresserad, tanten vi skulle till, det finns mängder av hundar i släkten så hon är alltid försedd med godis som vi får av när vi kommer.

Och det var väl en jäkla tur det... att vi fick godis alltså..... annars hade jag helt klart svultit ihjäl.    

Matte och Ibsen och jag började det hela med en promenad genom skogen, pulsande i snön... och sedan hämtade husse upp oss och så åkte vi till middagen.

Fast jag kände mig verkligen grundlurad... den s.k middagen bestod alltså av ett antal hundgodisar     ganska så hyfsat många visserligen, men ändå...

När maten dukades fram, då var det bara de tvåbenta som fick äta    kan ni tänka er så fräckt???

Och sedan när maten var bortplockad (utan att jag fått något!!!) då kom det fram smaskig efterrätt, vispgrädde och smaskig paj... mums tänkte jag... äntligen är det min tur att smaska.   

HA... säger jag bara     inte en smula fick jag....  snacka om att det var synd om mig. 

Mat fick jag inte förrän vi kom tillbaka hem sent på kvällen... och då var jag så halvdöd av hunger så jag orkade nästan inte släpa mig in från garaget.

Matte och husse i sin tur var så fullproppade av mat så dom nästan rullade in i lägenheten.... det är verkligen inte rättvist här i världen