Det där med att jaga katter är ju mitt stora intresse sedan barnsben. Det är skitkul      men det börjar bli lite oroande.

Dit vi ska flytta finns det ju mängder av katter, men matte påstår att jag inte får jaga dom.    Och då undrar ju jag förstås vad man annars ska ha katter till???

I vilket fall så hörde jag att husse häromdagen sa till matte att "henne får vi hålla kort när vi flyttat, hon kan ställa till med ett elände, hon".

Det låter ju inte så kul, så jag har beslutat mig för att hämnas. Eller... hämnas och hämnas... det är helt enkelt så att jag har skaffat mig ytterligare ett intresse.    

Det är lite inom samma område eller hur man ska säga... är man en jakthund så är man, då ägnar man sig ju helst åt sånt som har med jakt att göra.    

Och här kommer avslöjandet nu.......

Jag har börjat jaga hundar!  Nästan lika kul som att jaga katter.... det är bara det att när jag jagar hundar så blir husse och matte så jäkla förbannade, det blir dom oftast inte om jag jagar en katt.... knepigt      

Så fort jag ser en hund, och jag har god syn så jag ser dom på lååångt håll, då drar jag iväg i världens racerfart.  Det är nämligen så att hundarna brukar lägga svansen mellan benen och springa sin väg när jag kommer ångande i full fart... och det är KUL..    

Matte tycker för en gångs skull inte som jag. Och vad husse tycker, det ska vi inte prata högt om    sånt språk passar inte här i min blogg.

Ända tills häromdagen har jag bara passat på och jaga hundar när husse är med. Och han har gått hem till matte sen och berättat om mina bravader och varit skitförbannad. Och min matte har bara sagt att " så konstigt, så gör hon inte när vi är ute"   

Så, snäll som jag är, så tänkte jag häromdagen att det nu var dags att även matte skulle få se hur duktig jag är på att jaga bort främmande hundar.

Sagt och gjort....  vi var på en snabbprommis när vi var på väg till nya lägenheten häromagen, och där... långt där borta... skymtade jag en hund som sprang bredvid en cykel.

Jipppiiieee! tänkte jag, där går det undan, den tar vi!!  Och så la jag in turboväxeln och drog iväg.

Men helvete... nu är jag nästan döv kan jag tala om... nedrans så maatte skrek och gormade där långt bakom mig. 

Först tänkte jag inte alls bry mig utan fortsatte i full karriär, men mattes tonfall lät inte vackert så jag fann för gott att sakta in och invänta henne och Ibsen.

Och nu borde ju min matte bli god och glad när jag gjorde som hon ville, men hon är ju lite knäpp hon, som ni väl vet    

"KOM HIT din jäkla sopråtta", väste hon.... "jag ska mörda dig, din jäkla luspudel. KOM HIT!!!!!!".

HA, säger jag bara. Skulle ni frvilligt gå fram till nån som säger så??? Jag gjorde i alla fall inte det, lite självbevarelsedrift har man väl....     

Det gjorde inte matte gladare direkt... att jag stannade på säkerhetsavstånd alltså..  så till slut fann jag för gott att trots allt närma mig henne. Men för säkerhets skull så kröp jag hela vägen fram, med strupen blottad och svansen långt in under magen. Tänkte att det kanske, kanske skulle funka...    

HA... var det matte som sa nu... "tror du jag går på det där???? Res på dig ditt elände! Ställ dig upp och stå för vad du gjort!! "

"Asch då", sa jag lite besviket till matte, "jag trodde du skulle vekna lite när jag gjorde så där. Är du lika arg nu också?? "

"Jag är skitförbannad!", svarade matte. "Gör om det där en enda gång till och du har satt din sista potatis här i livet, det kan jag lova dig!"

Passar mig bra det, tänkte jag, men jag sa det inte högt. Jag är inte speciellt angelägen om att sätta några potatisar, så blir inte straffet värre än så, så tänker jag nog fortsätta att köra bort alla hundar jag ser i vår närhet.