Ja, nu är den väl här antar jag.... sommaren. Skönt att ligga i solen ute på gräsmattan, men det är nedrans varmt efter en liten stund.   

Matte brukar låta oss bada på eftermiddan, men jag skulle gärna vilja bo vid en sjö så att jag kunde bada precis när jag ville.   

Vet ni att matte har berättat att hon förr i tiden, då på stenåldern, bodde i ett hus med strandtomt. Det låg vid en ganska så stor sjö, och det var en jättestor tomt till huset.

På den tiden hade hon fyra stycken boxrar som levde livets glada dagar på den där stora tomten.  

Och enda kruxet med det där var att hundarna sprang ner till sjön och tog sig ett dopp när dom kände för det..... det var inte helt fiffigt för det gick en järnväg alldeles nere vid stranden, en sån där museijärnväg där det på sommaren tuffade fram ånglok och gamla vagnar som var fyllda med turister.... en sån där turistattraktion, ni vet...     

Tåget brukade signalera innan det kom till vår tomt, och då skyndade sig alltid matte att kolla in var alla hundar fanns.... det hade ju varit gräsligt hemskt om nån skulle blivit påkörd av det där tuff-tuff-tåget.    

Men en dag var det en ny lokförare som inte visste det där med att det kanske sprang hundar över spåret där. Han tutade inte när dom närmade sig, utan matte fann helt plötsligt att det stod ett ett långt, vilt signalerande, tåg fullt med nyfikna turister längs med vår tomt.

Där stod det och tutade och tutade, och alla turister hängde ut genom fönstren och undrade vad som var på gång....       

Och det som var på gång var att det stod fyra glatt svansviftande boxrar mitt på spåret, medan en ilsken lokförare hängde ut genom fönstret och försökte schasa bort dom. 

Vilket naturligtvis inte lyckades... boxrar älskar ju människor mer än allt annat och dom tänkte minsann hälsa på den där vilt viftande människan som betedde sig så roligt.    

Det var en något skamsen matte    som rusade ner till spåret och kallade in hundarna, som i sin tur motvilligt lämnade det där roliga spektaklet. 

Vad hon sedan sa till hundarna när dom återvände upp på tomten, det lämpar sig inte i skrift, säger matte....    

Men jag förstår inte alls varför matte blev arg...? Det var väl inte hundarnas fel att tåggubben inte signalerade så som han skulle...?  Och alla turister skrattade och pekade, det var väl kul att dom fick uppleva nåt roligt också...?   

Och om jag bodde vid en sjö så skulle jag springa upp och ner där tusen gånger om dagen... oavsett om det tuffade fram tåg där eller ej.... så det så!!  

Ha det gott i solen!!!  Hoppas att ni alla får ett skönt dopp under dagen  

 

Malin

2 juli 2010 08:56

Instämmer helt och fullt med dig. Bodde jag vid en sjö skulle jag bli en säl (tror jag)

http://www.kvistagrans.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     ....  det blir aldrig nån tid över att skriva i min blogg.    Ni får läsa mattes blogg istället..... ...

Nu var det läääääänge sedan jag fick låna mattes tangentbord och skriva nåt här i min blogg. Häromdagen hörde jag matte mumla nåt om att det var lika bra att lägga ner den här bloggen för vi hann inte skriva i den i alla fall. Vilka vi....?  undrar j...

   Matte påstår att vi inte har ork att skriva två bloggar nu på sommaren... och gissa???   Då är det förstås min blogg som får vänta då....   Hennes egen blogg skriver hon minsann i var och varannan dag.          Jaja, bäst att hon får som...

    Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??          Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.   Men det var inte bar...

   Gårdagen var ju ganska så bra... den skrev matte om i sin blogg. Och hon tog en massa bilder också.....   Och idag när vi var ute så tog hon också en mass bilder, men fy sjutton för att vara storstadshund.      Vi tog spårvagnen in till ...