... släpade matte omkring på kameran i morse. Hon tog med den för hon trodde att vi skulle få se några rådjur, men så blev det inte.

Rådjuren går där varje gång matte inte har kameran med... men idag höll dom sig förstås borta   

Synd tycker jag... det är kul när dom skuttar iväg, dom där långbenta sakerna...

Så dagens bilder är inte alls nåt spännande...  frånsett alla intressanta dofter så hände det absolut inget alls...

Matte hittade lite snö som hon var tvungen att fota... som om hon inte fotade tillräckligt med snö i vintras då...        Men hon påstår att det är bevis... för att vintern inte är över ännu...

Det enda jag hade att roa mig med var det gamla vanliga sork-letandet. Fast det har varit dåligt med fångsten i år....     

Annars så är ju en färsk sork ett lagom litet mellanmål tycker jag...  men nu kanske jag får leka med den där godisgrejen idag igen, och då blir det ju lite extra tilldelning där i alla fall.

Men vet ni att matte har börjat köpa kycklingkorv åt mig som träningsgodis. Det är miljoners gånger godare än vanlig korv....    

Men samtidigt som  hon har den där jättegoda korven så har hon blivit så himlans petig också.    

"Vi måste fixa till lite småtjafs" säger hon, och så krånglar hon som sjuttan när vi tränar.

Alltså.... göra fort och snabbt och lätt... och så hit med belöningen i en himla fart sen... det är min melodi det.  Det där millimetertjafset som matte har fått för sig, det gillar jag inte alls.

Och inte matte heller egentligen, och hennes tålamod är inte jättestort... om man säger så....    så det gäller att man är lite skärpt när hon kommer igång med sina idéer.

Fast... skärpt är ju mitt andranamn... vass som en knivsegg, det är jag det.... så det fixar sig nog...    

Jag ser i alla fram emot när vi får träna sök igen... då är det inget tjafs om millimetrar inte... där kan man röja lite som man vill    

Och i går hörde jag att min veliga matte äntligen bestämt sig för när vår tävlingsdebut i sökskogen ska ske.... det ska bli spännande det...  och kul! 

Men det är ganska så långt kvar, så vi hinner nog träna många gånger innan dess.

Tjosan svejsan på er....   hoppas veckan blir bra!

Jaha ja, säger ni lite förvånat då kanske...  vad är det för märkvärdigt med det då???   

Jo, förstår ni... i det här huset kan man inte ha några leksaker för dom biter flismaskinen Pecca sönder med en gång.     Och är det mot all förmodan något han inte bryr sig om att bita sönder, så är det istället Ibsen som med hjälp av sitt krokodilgap förstör det.

Men idag fick jag en sån där grej som matte fyller med godis, och så ska man försöka få ut godiset därifrån... skitkul... snacka om godisautomat    

Fast den var lite klurig.... ett enda hål, och så måste man verkligen få den att vända upp och ner på sig trots att den hade en tyngd i ena änden, annars ramlade det inte ur något godis.

Men det tog mig 15 sekunder att komma på vad jag skulle göra... sen så smaskade jag massor av godis    fast det var en hal liten grej, det där.... man fick jobba för maten i alla fall.

Efter ett tag tyckte jag att det tog för lång tid mellan varje godis, så då försökte jag skrämma den att släppa ifrån sig godiset lite snabbare genom att skälla på den, men det hjälpte inte det heller...      

Bästa sättet var ju att välta den och rulla på den... samtidigt... inte så himla lätt ska ni veta.   

Jag försökte komma åt godiset direkt genom det där lilla hålet, men det gick inte.... och inte gick det att bita sönder den heller...

Det var bara att kämpa på och försöka välta och rulla på den tills godiset behagade ramla ut... alldeles slut blev man efter en stund    

Jag hörde matte fundera på om jag skulle få min middag på det viset kanske.... det hoppas jag verkligen inte var hennes allvar    

"No free food" är väl en sak... men det får väl vara nån måtta på det hela.

Den där ledsna spanielblicken funkade inte på matte igår, hon åkte utan mig  och hon var borta länge...  orättvist tycker jag.

Men hon berättade nåt förskräckligt när hon kom hem....   

I lydnadsklass 1 var det en ung tös som tävlade med sin unga hund, bara 1 år gammal. Som väl var så var dom inte från nån klubb runt omkring här , sa matte.....  för den klubben som dom tävlade för borde skämmas som har såna medlemmar.    

I alla fall så gick det inte kanonbra för dom där två ungdomarna. I dom två "kritiska momenten" i klass 1 (läggande under gång och ställande under gång) så var hunden väldigt låg och tveksam. Hon drog sig undan från sin matte och ville inte riktigt följa med....  gjorde det hon skulle, men med stor tvekan.

Och matten blev irriterad, det hördes ända ut till publiken....    

Sedan när det var dags för det avslutande hoppet, så var hunden jättelåg med slokande svans och nertryckt kroppsspråk.... och valde att springa bredvid hindret till sin arga matte.

Och när dom sedan lämnade planen för att gå till husse och några kompisar som stod vid sidan av och tittade på, då var matten JÄTTEARG. Hon skällde på hunden hela vägen från planen.... synd att domaren inte hörde det...

Och hunden skyndade på och ville antagligen bara komma därifrån, men då ryckte matten till i kopplet så att hunden skrek och slängde sig ner på marken....

Jaja,, vissa hundar är pjåskiga och gnäller för det minsta lilla... men det här var enligt min matte ett "fult" ryck... vad hon nu menar med det.   

Sedan tar den där elaka matten sin hund i nackskinnet, vrider om och trycker ner hunden ännu mer mot marken, samtidigt hon skäller på den med hög, arg röst.

Hunden husse försöker lägga sig i och säger nåt i stil med "får jag henne nu". Varvid matten blir helt vansinnigt arg, och skriker åt hussen att låta bli hennes hund. Och så ger hon hunden ännu ett rejält ryck i kopplet vilket gör att hunden slänger sig så långt hon kan i kopplet för att komma därifrån.

Matten rycker till sig hunden, drar åt kopplet så att hundens framben inte når ner i marken och håller så medan hon med hög röst skäller på husse som "ska ge fan i att lägga sig i, och som kan dra åt helvete om det inte passar".

Vid det laget känner min matte att det egentligen är läge att lägga sig i det där och se till att hunden inte far ännu mer illa... men eftersom matten är så vansinnigt arg på husse som försöker lägga sig i, så vågar hon faktiskt inte.   

Medan hon, och flera andra, står och tittar på går matten till rena handgripligheter gentemot husse, som ännu inte gett upp försöken att få ta över hundens koppel.

Matten knuffar och slår på hussen, allt medan hon med hög röst skriker att han ska ge fan i hennes hund... 

Husse påpekar att det är hans hund också, men så är det inte enligt matten.

Så småningom lyckas hundens husse dämpa ner det hela lite, men den där stackars hunden står hela tiden med svansen in mellan bakbenen och ser jätteledsen ut, och med jämna mellanrum gör hennes matte ett ryck i kopplet så att hundstackarn far omkring som ett torrt skinn.

Vilken tur att min matte inte är sån...  jag skulle bita henne om hon gjorde så mot mig.   

Och egentligen skulle den matten anmälas, för så får man aldrig behandla en hund, och definitivt inte i samband med en tävling.

Och hundens husse och vännerna som såg det hela borde tänka till lite... den där tösen betedde sig helt oberäknelig och okontrollerat för att ett lydnadsprov i klass 1 inte gått exakt så som hon ville...  vad kan hon inte ta sig för när det verkligen gäller något viktigt?

Och kan man behandla sin hund på det viset när man blir arg och besiken, hur behndlar man då till exempel små barn som trilskas??? Jisses....   hoppas den där hussen tar hunden och rymmer sin väg illa kvickt

Min matte brukar alltid säga att vi hundar gör som vi blivit lärda...  och det tror jag är sant.

Gör vi fel så beror det på att vi inte riktigt vet vad/hur vi ska göra just då....  det beror INTE på att vi helt plötsligt får för oss att "nu ska jag reta matte och göra fel"....  såna är inte vi hundar.

Tur att jag inte fick följa med.... jag hade nog blivit ledsen om jag sett den där stackars hunden.    Synd att ingen (inte ens matte) hade kurage nog att lägga sig i... 

Hade jag varit med så hade jag i alla fall anmält den där hemska matten... 

Idag hoppas jag att jag får göra nåt roligt. Det hoppas jag varje dag, men det blir ju inte alltid så. Men hoppas kan man alltid....     

Igår när vi var ute på vår promenad så ramlade matte... halkade på en hal trädstam som låg på marken... och då slog hon sig jättemycket på det ena benet. 

Det ser alldeles blått och konstigt ut nu... vilken himla tur att hon inte bröt av benet... hur skulle vi då fått hem henne???

Inte ens Pecca som är så stor och stark hade klarat av att släpa hem henne..  

Hoppas hon håller ordning på sina ben i fortsättningen....    

När vi går ut idag ska jag prova om jag kan flyga... flygmyror brukar kunna det, men ännu har jag inte lyckats riktigt bra nån gång. Men idag blåser det kanonmycket... fällerjag ut öronen ordentligt så kanske, kanske det kan gå denna gången....  

Tjosansvejsan..... hörs!

Det blev ingen brasa för mig igår, så alla hus i området står kvar oskadda   

Det enda roliga som hände igår var att vi tog en skogspromenad på ett ställe där vi inte varit sedan i november förra året.    Det är ju skit till lång vinter när det dröjer fem månader innan snön har smält såpass att man kan gå där.

Och ändå fick vi då och då pulsa i ganska så djup snö där inne i skogen.     Fast idag regnar det, så nu kanske den allra sista snön äntligen försvinner....

Idag hörde jag matte säga att hon ska åka och titta när en av mina kompisar tävlar... och att jag nog skulle få stanna hemma..  ?!?!?!?    

Hur orättvist är inte det då? Det är ju min kompis, inte hennes....  jag protesterade vilt, och då skyllde hon på att det inte var nåt kul för mig att bara stå stilla där i regnet.

Ha, sånt vet väl inte hon nåt om...  vi hundar är ju inte alls lika pjåskiga och ömtåliga som ni människor.     

Jaja, vi får väl se....   om jag ser tillräckligt ledsen ut när hon börjar bylta på sig sina kläder så ångrar hon sig nog och tar mig med. Hon är lite känslig för såna där ledsna spaniel-ögon, min matte...      

Nästa helg ska jag i alla fall få gå kurs, det händer inte så ofta.  Hoppas att det är en kul kurs, kul för mig alltså....  fast jag tycker att det mesta är kul.   

Matte läste ett bra blogginlägg för några dagar sedan, sa hon....  Där funderade man över just det där att vissa hundar tycker att en sak är roligt, och andra hundar tycker att samma sak är urtråkigt...

Min matte påstår alltid att vi hundar tycker att sånt är roligt som våra mattar och hussar tycker är roligt. Gillar inte matte lydnad, då gillar inte hunden lydnad heller... gillar inte matte att jobba i skogen, då gillar inte hunden det heller...

Fast det där sista tror jag inte alls på. ALLA hundar gillar att jobba i skogen, det tror jag i alla fall....  även om deras mattar och hussar inte gillar det.  

Men lydnad gillar säkert inte alla hundar.  Jag skulle nog inte tycka att det var så kul med den där petiga lydnaden heller, om inte matte gillade det så skarpt.

När matte har kul, då har jag också kul.... och så får man ju massor av godis.... mums...     

Min matte påstår alltid att vi hundar är egoister ut i klospetsarna. Vi gör bara sånt som lönar sig, säger hon... 

Fel, tycker jag.... vi gör ju alltid allt vi kan för att vara våra mattar och hussar till lags...  att det sedan genererar en eller annan korvbit, det är ju bara en självklarhet...

Och ju mer korv, desto bättre jobb... det är min slogan.

Ingen gratismat, säger matte.... inget gratisjobb, säger jag....  men på nåt vis så brukar vi få ihop det där, så att vi båda två blir nöjda i slutänden...     

Nu ska jag påbörja min övertalningskampanj för att få följa med matte när hon ska åka till den där tävlingen. Om jag hela tiden smyger efter henne med min allra mest bedjande blick och en slokande svans, då ändrar hon sig nog tror jag....  hon är ganska så blödig min matte    

Tjingeling på er!