Det där kommandorandet eller vad det nu var vi skulle göra... jag fick inte följa med!!!   

Matte lämnade mig hemma när hon åkte    och så kom hon hem sedan och sa att det gått så bra så! Hur kan det göra det när jag inte ens är med...???

Igår var i alla fall matte och Ibsen och jag ute på en riktig långpromenad, jättekul är det när vi gör sånt.    Vi gick jättelångt i skogen, och matte hittade en stor sten där hon tog kort på oss.

Och även om jag tog det försiktigt när jag skulle ner, så kanske det var då jag gjorde mig illa i ena benet, för idag har jag ont och är lite halt.     

Men den där stenen är inte så hög som den ser ut... går man upp på den från "baksidan" så är det lätt som en plätt att komma upp... och ner.   

Men matte påstår att hon såg tendenser till den där hältan redan igår kväll, och det är klart hon gjorde... jag hade ont redan då.   

Fast när vi går såna där långprommisar då är det inte så att vi flänger och far som vi gör annars. Då går vi bara... framåt, framåt, framåt....  och så stannar vi och utforskar en spännande doft här och där... sedan är det framåt, framåt, framåt igen.

Igår var det uppför hela vägen ända upp upp till toppen dit vi skulle... sedan var det nerför hela vägen hem förstås. Men matte muttrade hela vägen hem om att det är enklare att gå uppåt än neråt.

Det tycker jag också, i alla fall om man har ont i ett framben.... men jag kände inte att jag hade ont förrän vi varit hemma en stund och jag hade legat stilla och vilat.

Men min klantiga matte hade glömt det i morse... att jag hade ont. Så jag åkte med husse och Ibsen ut på morgonpromenaden i alla fall.  Det var inte så fiffigt...    

Så ikväll när vi skulle tränat sök så får jag stanna hemma, och hur kul är det då???