Klockan 05.15 imorse hade jag sovit färdigt. Matte påstod att det var mitt i natten, men det var ju ljust ute och husse och Ibsen var redan vakna och uppe.

Då tycker inte jag att min matte ska ligga och sova. För sover hon, då går inte jag heller upp....    

Men jag gör allt (men mycket hänsynsfullt) för att hon ska vakna ordentligt... pussar henne på örat...  stoppar in nosen mellan hennes huvud och kudden och ligger där och andas på henne...  lägger tassen på kinden på henne samtidigt som jag stirrar intensivt på henne....   och till slut ger hon upp och inser att det är lika bra att gå upp.    

Och nu har vi redan varit ute på promenad... det var 11 grader varmt här redan när klockan var 6 så det kan nog bli en bra dag idag. Kanske att vi till och med kan få bada när vi går ut på eftermiddagsprommisen...    

Men jag har ett klagomål på min matte.....

Hon har en vävd pläd på väggen....  ja, jag vet... plädar ska inte sitta på väggen, men min matte är lite så där tokig, hon har den som prydnad på väggen.

Och den är ganska så fin... men igår upptäckte jag att det inte finns en enda springerspaniel på den     En massa andra hundar finns det, och några spaniels också... men ingen av min sort.

Hittar ni nån springer där....?  Nej, tänkte väl det....  och ändå får den sitta där på väggen.... orättvist....   

Och som om inte det vore nog, så har jag upptäckt att hon har tavlor med andra hundar på väggen, men ingen på mig.  

Det är mina tidigare hundar, säger hon när jag frågar.... men varför ska man vänta tills hundarna är döda innan man har sätter upp bilder på dom??    

Alla tusentals bilder som hon har tagit på mig har hon liggande i datorn, där är det ju ingen som ser dom, vad är det då för nytta med dom?   

Husse har minsann varit till fotografen och tagit bilder på Ibsen, han....   och så har han en stor fin bild på Ibsen på väggen, tillsammans med Pecca och hans andra tidigare hundar.

Tänk så orättvist livet är...    

Och när jag ändå är igång och beklagar mig så har jag ännu ett klagomål.

Igår när vi varit ute i skogen, och var på hemväg, så stannade maatte på ett ställe där vi brukar träna lydnad.

Yiippiiee, tänkte jag... kul! Men gissa vad som hände...??   

Jag fick ligga alldeles stilla på gräsmattan medan matte tränade med den där bulldozern Ibsen..!!    

Jodå, det är alldeles sant... hon tränade en låååång stund med honom, och jag fick bara ligga där och titta på.

Visserligen sa matte att jag var duktig som låg där utan att flytta på mig... inte ens när Ibsen fick bollen som belöning.... men vad sjuttan hjälper det??  Det var tråkigt....!  och jag blev lite ledsen....    

Fast sedan blev det min tur också.... himla tur att hon inte helt glömde bort mig!   

Näe, nu ska jag slappa en stund.... husse har nyss filat klorna på  mig, så nu är jag nymanikyrerad (?) och redo för nya äventyr...