Min matte har inte stor tilltro till mig, hon     Fast igår blåste jag henne rejält....     

Det blev äntligen sökträning, och det är så himla kul!    

Tänk er att få springa så fort ni nånsin orkar ute i skogen, hitta snälla människor, apportera en rulle till matte och sen få käka tubost... kan livet vara bättre???   

Fast igår trodde matte att hon skulle lura mig. Jag har hört att hon har muttrat nåt om att "undrar vad som händer om hon har rullen på sig och får göra några tomslag? Tar hon rullen då kanske, bara för att vara till lags...? "

Så jag var lite förvarnad igår när hon hängde rullen i halsbandet när vi tränade.

Ut i buskarna i en himla fart, skitkul som sagt.....

Och där, där luktar det människa... fast... ingen där... så jag drar vidare.... och så ropar matte och jag måste in till henne då... synd! tänkte ta ett ordentligt race...

Iväg ut igen på andra sidan.... där lukar det också människa... i den där gropen.. men ingen där heller ... konstigt..??   Jag drar vidare..... 

Och nedrans... nu hojtar hon igen... måste dit då förstås... attans...     

Men jag får springa ut igen... kul, kul... full fart i buskarna, men nu hittar jag inget ställe där det varit nån. Letar och letar, men nada....

Vidare på andra sidan igen... ingen där heller...... in till matte som snabbt tar bort rullen från halsbandet... och så ut igen.

Och där... där!!! hittar jag en gubbe..... tar rullen och drar till matte.

Släpar med henne ut till gubben som har tubosten, och där blir det kalas.   

När jag käkat färdigt (alldeles för snabbt om ni frågar mig) så drar vi iväg ut på stigen och jag får leta på andra sidan igen... ingen där.... ska det finnas nån här matte???

JA! säger matte.... sök! OK då... drar iväg i racerfart igen.... ingen där...? luras hon, tanten...?     

Jag letar lite till....  och där! där finns det en människa till... yippiiieee... mer tubost.     Måste  bara hämta matte först...    

Sen var det tyvärr slut på springandet.... tråkigt...      det fanns inga fler gubbar i skogen sa matte.

Men... jag springer gärna ändå... gubbar eller inte gubbar... det borde hon väl veta     

I alla fall så blev både matte och jag nöjda med dagens träningspass. Jag för att jag fick springa så mycket, och matte för att jag lät bli rullen som hängde i halsbandet... ja... lät bli den när jag skulle låta bli den alltså.    

Matte borde känna mig så väl att hon litade på mig.   Inga gubbar... ingen rulle! 

Jag vet det där nu....  gubbar - ta rullen - hämta matte och visa henne gubben - käka tubost.   

Och eftersom matte är som hon är, så går hennes funderingar så här nu då...:

Vad händer när hon (jag alltså!) inte får någon tubost vid påviset??

Hur får man en spaniel att avstå  (ska väl bara vara min knäppa matte som vill det???) från att gå upp i vind när den söker??

Hur många mil måste hon (återigen jag alltså!) springa på löpbandet före söket för att farten ska bli lite mer hanterbar??

Och hur får man henne (ni vet nu vem hon menar... jag alltså!) att avstå från att i vild glädje överfalla figgarna???

Inget att fundera över....  det är ju bara att fråga mig....:

Utan tubost - inget jobb!

Upp i vind går väl varje smart hund, man hittar figgarna mycket enklare då!

Räcker med en mil... eller ingen.... strunt samma, springa i skogen orkar jag alltid!

Vaddå överfalla...??? Lite pussar ute i buskarna är väl mysigt...?     

Alla frågetecken uträtade... bara att köra, matte!     

PS. Glöm inte den där frågan där till höger....