Den där ledsna spanielblicken funkade inte på matte igår, hon åkte utan mig  och hon var borta länge...  orättvist tycker jag.

Men hon berättade nåt förskräckligt när hon kom hem....   

I lydnadsklass 1 var det en ung tös som tävlade med sin unga hund, bara 1 år gammal. Som väl var så var dom inte från nån klubb runt omkring här , sa matte.....  för den klubben som dom tävlade för borde skämmas som har såna medlemmar.    

I alla fall så gick det inte kanonbra för dom där två ungdomarna. I dom två "kritiska momenten" i klass 1 (läggande under gång och ställande under gång) så var hunden väldigt låg och tveksam. Hon drog sig undan från sin matte och ville inte riktigt följa med....  gjorde det hon skulle, men med stor tvekan.

Och matten blev irriterad, det hördes ända ut till publiken....    

Sedan när det var dags för det avslutande hoppet, så var hunden jättelåg med slokande svans och nertryckt kroppsspråk.... och valde att springa bredvid hindret till sin arga matte.

Och när dom sedan lämnade planen för att gå till husse och några kompisar som stod vid sidan av och tittade på, då var matten JÄTTEARG. Hon skällde på hunden hela vägen från planen.... synd att domaren inte hörde det...

Och hunden skyndade på och ville antagligen bara komma därifrån, men då ryckte matten till i kopplet så att hunden skrek och slängde sig ner på marken....

Jaja,, vissa hundar är pjåskiga och gnäller för det minsta lilla... men det här var enligt min matte ett "fult" ryck... vad hon nu menar med det.   

Sedan tar den där elaka matten sin hund i nackskinnet, vrider om och trycker ner hunden ännu mer mot marken, samtidigt hon skäller på den med hög, arg röst.

Hunden husse försöker lägga sig i och säger nåt i stil med "får jag henne nu". Varvid matten blir helt vansinnigt arg, och skriker åt hussen att låta bli hennes hund. Och så ger hon hunden ännu ett rejält ryck i kopplet vilket gör att hunden slänger sig så långt hon kan i kopplet för att komma därifrån.

Matten rycker till sig hunden, drar åt kopplet så att hundens framben inte når ner i marken och håller så medan hon med hög röst skäller på husse som "ska ge fan i att lägga sig i, och som kan dra åt helvete om det inte passar".

Vid det laget känner min matte att det egentligen är läge att lägga sig i det där och se till att hunden inte far ännu mer illa... men eftersom matten är så vansinnigt arg på husse som försöker lägga sig i, så vågar hon faktiskt inte.   

Medan hon, och flera andra, står och tittar på går matten till rena handgripligheter gentemot husse, som ännu inte gett upp försöken att få ta över hundens koppel.

Matten knuffar och slår på hussen, allt medan hon med hög röst skriker att han ska ge fan i hennes hund... 

Husse påpekar att det är hans hund också, men så är det inte enligt matten.

Så småningom lyckas hundens husse dämpa ner det hela lite, men den där stackars hunden står hela tiden med svansen in mellan bakbenen och ser jätteledsen ut, och med jämna mellanrum gör hennes matte ett ryck i kopplet så att hundstackarn far omkring som ett torrt skinn.

Vilken tur att min matte inte är sån...  jag skulle bita henne om hon gjorde så mot mig.   

Och egentligen skulle den matten anmälas, för så får man aldrig behandla en hund, och definitivt inte i samband med en tävling.

Och hundens husse och vännerna som såg det hela borde tänka till lite... den där tösen betedde sig helt oberäknelig och okontrollerat för att ett lydnadsprov i klass 1 inte gått exakt så som hon ville...  vad kan hon inte ta sig för när det verkligen gäller något viktigt?

Och kan man behandla sin hund på det viset när man blir arg och besiken, hur behndlar man då till exempel små barn som trilskas??? Jisses....   hoppas den där hussen tar hunden och rymmer sin väg illa kvickt

Min matte brukar alltid säga att vi hundar gör som vi blivit lärda...  och det tror jag är sant.

Gör vi fel så beror det på att vi inte riktigt vet vad/hur vi ska göra just då....  det beror INTE på att vi helt plötsligt får för oss att "nu ska jag reta matte och göra fel"....  såna är inte vi hundar.

Tur att jag inte fick följa med.... jag hade nog blivit ledsen om jag sett den där stackars hunden.    Synd att ingen (inte ens matte) hade kurage nog att lägga sig i... 

Hade jag varit med så hade jag i alla fall anmält den där hemska matten... 

Idag hoppas jag att jag får göra nåt roligt. Det hoppas jag varje dag, men det blir ju inte alltid så. Men hoppas kan man alltid....     

Igår när vi var ute på vår promenad så ramlade matte... halkade på en hal trädstam som låg på marken... och då slog hon sig jättemycket på det ena benet. 

Det ser alldeles blått och konstigt ut nu... vilken himla tur att hon inte bröt av benet... hur skulle vi då fått hem henne???

Inte ens Pecca som är så stor och stark hade klarat av att släpa hem henne..  

Hoppas hon håller ordning på sina ben i fortsättningen....    

När vi går ut idag ska jag prova om jag kan flyga... flygmyror brukar kunna det, men ännu har jag inte lyckats riktigt bra nån gång. Men idag blåser det kanonmycket... fällerjag ut öronen ordentligt så kanske, kanske det kan gå denna gången....  

Tjosansvejsan..... hörs!

 

Anette

2 maj 2010 11:50

Men usch vad hemskt, jag blir både ledsen och upprörd, förbannad. Tyvärr så är det lätt att bli paralyserad när sådant uppstår, det är liksom det sista man är inställd på när man är på hundklubben.Man tror man ska se glada hundar och människor!
Kanske din matte skulle kolla vad flickan hette och ändå göra en anmälan, i efterhand? En sådan där person ska inte ha något levande djur överhuvudtaget!
Jag är jourhem till sundsvalls djurhem och har tagit hand om den ena katten i värre skick än den andra, just nu sitter jag här med tre missskötta moderlösa kattungar, endast på fem veckor. Jag säger till djurhemmet: - om ändå de som skaffade katt tog hand om de som hundägare gör"...men det är en halvsanning tyvärr,,det är långt i från alla hundar som också har det bra. Vi andra som är djurälskare får inte vända bort huvudet när djur plågas.
Sedan måste jag ju avslutningsvis säga till dig SAlza att det är ett bra initiativ att du bloggar, jag läser din blogg med nöje och leende på läpparna( även om detta var ett undantag, men sådant här måste man också skriva om , duktig hund)

 

Kerstin

2 maj 2010 16:29

Håller med dig Salza, vilken tur att jag och min matte inte var där och tittade. Min matte mår dåligt av att läsa texten här, undra hur hon skulle må om hon sett det i verkligheten? Och då undrar ju jag...hur blir den hunden behandlad i andra situationer? Usch och fy....ska vi ta och leta upp den matten och jaga henne istället för katterna som vi hade planerat? Vem blir inte rädd för en staffretriver och en kampspaniel?

http://www.svartealgot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     ....  det blir aldrig nån tid över att skriva i min blogg.    Ni får läsa mattes blogg istället..... ...

Nu var det läääääänge sedan jag fick låna mattes tangentbord och skriva nåt här i min blogg. Häromdagen hörde jag matte mumla nåt om att det var lika bra att lägga ner den här bloggen för vi hann inte skriva i den i alla fall. Vilka vi....?  undrar j...

   Matte påstår att vi inte har ork att skriva två bloggar nu på sommaren... och gissa???   Då är det förstås min blogg som får vänta då....   Hennes egen blogg skriver hon minsann i var och varannan dag.          Jaja, bäst att hon får som...

    Matte... inte ska vi väl gå en hel dag till bland en massa människor på solvarma gator??          Men efter en lååång hemsk promenad så blev det liiite bättre....  vi kom till ett ställe som heter Slottskogen.   Men det var inte bar...

   Gårdagen var ju ganska så bra... den skrev matte om i sin blogg. Och hon tog en massa bilder också.....   Och idag när vi var ute så tog hon också en mass bilder, men fy sjutton för att vara storstadshund.      Vi tog spårvagnen in till ...