Salza påstår bestämt att hon inte har något att skriva om idag, så jag lånar hennes blogg en stund....

Har suttit en stund då och då på senaste tiden och kikat runt på Facebook, och jag blir varje gång lika fascinerad.

Naturligtvis är det jag sett bara en susning i vinden av vad som finns att se, men det gör inte det hela mindre fascinerande....

Folk tränar hund ihop en hel dag, sedan åker dom hem, sätter sig vid datorn och tackar via datorn kompisarna för en trevlig dag... härligt!

Föräldrar (mest mammor tydligen) kommunicerar med sina barn via FB, trots att dom bor i samma hus...

Och massor av folk drivs av en oemotståndlig lust att berätta för sina vänner... och övriga världen... att... nu går jag och lägger mig!   eller... nu är jag vaken!

Nu äter jag det och det... och så dricker jag det och det till.... nu tänkte jag på det... och nu gjorde jag det...

Vore det inte lika bra att köra med lite hemmakameror direktkopplade till datorn?

Och när jag ändå håller på och förundras....  Farmville..!  Häpnadsväckande är ordet.

Nej då, jag har inget emot FB, absolut inte. Och jag har inga åsikter om vad som eventuellt kan anses vara bra eller dåligt... jag säger bara att jag är oerhört fascinerad av företeelsen.  OBS! dessa två meningar är ni snälla... 

Människors beteenden är minst lika intressanta som hundars beteenden, och i alla fall jag läser och hör titt som tätt i tidningar och andra media om att det faktiskt finns fler än jag som har dessa funderingar.

Alltså är det inte enbart jag som är fascinerad...

Men det är ju kul att folk roar sig och trivs....    missförstå mig inte där...  men företeelsen är i alla fall märklig.

Jag tycker också att det är ett ypperligt sätt att hålla kontakt med folk, men jag har inte själv något behov av att i detalj berätta om allting jag gör under dagen.

Och eftersom jag inte själv är sån, så undrar jag ju förstås vad som driver folk att, i vissa fall, blottlägga i stort sett hela sitt liv inför resten av världen?

Ni vet, sånt som är främmande för en själv är ibland lite svårt att förstå...

Men visst.... helt Ok att dom som känner för det, gör så. Det som kan vara lite förbryllande (för mig alltså, jag som är född misstänksam) är väl att dom allra flesta gör det inför hela världens ögon.

Och eftersom jag är född misstänksam så vet jag att alla inte alltid vill och gör gott mot sina medmänniskor.

För den som vill, är det skrattretande lätt att kartlägga människor och deras liv via FB....   precis lika lätt som det är att göra det via en frispråkig blogg.

Nej då, jag lider inte av förföljelsemani eller nåt sånt...  har bara en gammal "yrkesskada" som ger sig tillkänna ibland, tillsammans med en viss skepsis mot omvärlden och medmänniskorna.

En inställning som kanske är en belastning ibland, men bevisligen inte alltid helt fel.

Men skit samma... vi är alla olika, på både ont och gott.... och det finns ju inget som är rätt eller fel i det sammanhanget.... men jag är ändå förundrad över företeelsen Facebook.

Ska bli så himla intressant att se hur Facebook ser ut, och används, om ett år eller två. Eller har det kommit något annat då? Något som konkurrerar ut FB kanske?

FB har ju till stor del ersatt bloggarna tror jag. I alla fall de bloggar som vi vanliga små svenssons skrev/skriver...  och det trodde väl ingen för ett par år sedan.

Så det ska bli intressant att följa utvecklingen framåt.... 

Och nu har jag lånat färdigt bloggen för idag... Salza ska återfå sin blogg, hon kanske har nåt att säga nån annan dag.

Det här var bara ett litet återfall som pyste över...     

Lite taskigt tycker jag att det är att så många slutat läsa bloggen, nu när jag skriver istället för matte.   

Fast matte tröstar mig med att det säkert beror på att vi bytt blogg.... det fanns mycket mer hundfolk på den förra bloggen... och mycket mindre medlemmar också för den delen.

Ja, det där lät kanske konstigt... men min blogg liksom försvinner bland alla andra bloggar här...    

För inte kan det vara så att folk tycker att det jag har att säga är ointressant???   

Bara en massa meningslöst dravel...??    

Matte påstår i och för sig att det nog kanske är så....

Hon påstår att många är såna att dom mycket hellre läser sånt dom retar sig på, så att dom kan prata skit en stund.... än att dom läser sånt som jag skriver, där det inte finns så mycket att reta sig på.

Människor är väl konstiga, dom....???

Jag hörde förresten min matte igår när hon svor över folk som inte besvarar mail....  och det är ju också konstigt.... att folk inte orkar besvara mail alltså 

Mail går jättefort och jättelätt att svara på... varför struntar folk i det då???

Dom är ouppfostrade och nonchalanta, säger matte.... inget folkvett alls.... och inget hyfs heller....    

Jag är inte helt säker på vad hon menar med det, men hon låter som att det inte är nåt bra i alla fall.

Hos min matte har dom i alla fall definitivt gjort bort sig... det förstår jag ju.

Idag ska vi i alla fall ut och träna, det blir kul! Fast det blåser så våldsamt så jag får nog knyta ihop öronen, annars är risken stor att jag lyfter och flyger iväg....    

Japp.. så kallar matte mig såna här dagar när jag har varit behjälplig i köket 

Vi har lagat mat, matte och jag. Massor av mat.... och ganska så smaskig mat också.  Ibland får matte för sig att hon ska köpa en massa grejor, och så ska det lagas mat i timmar sedan.  Och då måste naturligtvis jag hjälpa till.... 

Men den ska minsann inte ätas upp, all den där goa maten. Inte nu direkt i alla fall.... nej då, den ska ner i frysen.. för framtida behov... som matte säger.

Men jag har hackat lök, och jag har rivit morötter, och så har jag skurit massor av vitkål i lagom småbitar.... och så har jag passat ugnen så att maten inte skulle bli bränd.

Jag tror inte att matte skulle klara allt det där utan mig, hon verkar ha fullt upp fastän jag hjälper henne.    

Men jag är lite sur på henne... jag fick inte krydda kotletterna, och jag fick inte smaka av köttfärssåsen, och jag fick inte komma i närheten av steken..... och jag fick inte heller provsmaka den där jätteskålen med köttfärs som skulle bli kålpuddingar.   

Allt det där skulle hon minsann fixa själv, det tycker jag var orättvist..    

Det enda jag fick att knapra på var lite mörötter och så äcklig vitkål....  lök får man inte äta säger matte, och det är lika bra det, för sånt är äckligt.

Ja, ok då... jag fick smaka på köttfärsen... lite, lite... men det fick Ibsen och Pecca också, och dom hjälpte minsann inte till alls.    Jag borde ha fått mycket mycket mer än vad dom fick....

Men nu har vi mat för många, många middagar och det är ju bra.   Fast jag förstår inte varför inte matte kan köpa en säck mat till henne själv och husse... precis som hon gör till oss.   

Det måste vara mycket enklare, det där med att laga mat tar en jäkla tid....

Nu ska jag i alla fall påminna matte om att det är dags för vår promenad. Även om vi jobbat hårt idag, både matte och jag, så måste vi ju få vår vanliga promenad.

Ibland försöker matte med att hon inte orkar, ryggen är av och sånt där dravel... men det slutar alltid med att vi travar iväg i alla fall.    

Det snöade här förut, men det har slutat nu... hoppas matte orkar en ordentlig vända idag. Det är lite spännande ute nu när snön börjar smälta och en massa nya dofter kommer fram. 

Om hon fuskar och går en kortis, så har jag nog krafter kvar när vi kommer hem.... och då ska jag ta grannens katt!!!  Det är dags nu....  den retar mig varenda dag....     

För en gångs skull hade jag en kompis här idag     Det händer inte ofta, så det var kul!

Han var här för att klippas (vilken tur att jag slapp!! ), men innan han åkte upp på "klippbordet" så fick vi leka lite. 

Fast jag var lite svårflirtad i början....

Men vem kan motstå en Gimzo...?  Ok då... vi leker väl då....

Men sedan fick den stackarn utstå mattes klipporgie en lååång stund, det klipptes och fejades på det vilda, men han blev ganska så fin när han var färdig får jag väl erkänna...     

När  han var klar fick vi busa lite till, men då skulle våra tvåbeningar fika så det fick bli lite bus inomhus då... och det var ju mysigt det med.    

Fast jag är ju van vid vilde Ibsen jag.. så jag taggade till lite och fick upp ångan.......   

Men Gimzo hade ju cyklat hit, sedan stått på "klippbordet" jättelänge och så busat med mig sedan... han tog slut!   

Hoppas han orkade springa bredvid cykeln hela vägen hem sedan också... fast hans matte hade en korg på cykeln såg jag... hoppas att han fick sitta i den om han inte orkade springa hela vägen      

Fast det är inte så ofta som vi av den ädla rasen springerspaniel inte orkar... vi tar inte slut i första taget. 

I alla fall inte om vi gör något som är roligt....   och roligt är ju det mesta som man kan hitta på... förutom att bli klippt då förstås.     

Men Gimzo var lite besviken på fikat, så han funderade på om han skulle ta en smakbit av fågelmaten...

Förresten... kommer ni ihåg att matte har tjatat om mina lååååånga ögonfransar? Dom som har växt så våldsamt sedan jag blev en "henom".... eller ett "det"... eller hur man nu säger om såna där kastrater eller vad vi kallas.

Idag när Gimzo och jag hade lekt och han inte orkade mer   , då tog jag en liten tupplur jag också... och då passade matte på...   

Kan ni se dom...???   Superduperlånga... eller??? Är det nån som är avundsjuk kanske...?      

Men nu har vi käkat, och varit ute på promenad.. och nu säger matte att det inte händer nåt mer.... så nu blir det väl att slumra lite lätt resten av kvällen     

Imorgon hoppas jag att det händer nåt kul igen....     

...kennelmamman Kerstins inlägg så kan jag ju berätta att enligt min matte så är jag helt perfekt. Så det är bara att buga och tacka kennelmamman som i sin visdom ordnade till detta...     

Totalt felfri och världens bästa hund, säger min matte att jag är.... och jag skulle väl ljuga om jag påstod att hon har fel   

Var det nån som gick på det där med att jag inte mår riktigt bra???  Nån mer än matte alltså....     

Hungrig är jag förstås alltid, men det är väl min lott här i livet hädanefter kan jag tro.. men dåligt mår jag definitivt inte.

Trodde att det skulle generera lite mer mat i matskålen om jag betedde mig som att jag var lite sjuk, men där hade jag ju fel. Inte ens mat som jag skaffade själv fick jag äta, trots att jag tyckte att jag verkligen lyckades med att spela en hängig och trött liten Flygmyra.    

Men igår när matte o husse sa att vi skulle åka ut och träna, då insåg jag att min suveräna plan att gestalta en svältande, sjuk Flygmyra skulle spricka.

Det är så himla kul att träna, så inte sjuttan går det att försöka låtsas vara sjuk då inte...    

Och matte påstår alltid att hon blir på bra humör av att se mig träna.    Inte för att det alltid går så himla bra, utan bara för att jag är så himla glad och pigg och alert, säger hon.    Då kan jag ju inte svika henne....

Igår fick Ibsen och jag träna växelvis, och som vanligt tyckte min matte att jag var duktig   

Det är spännande att vänta i bilen medan Ibsen tränar. När det blir min tur sedan, så påstår min matte att jag är alldeles galen.    

Och det kanske stämmer...  mycket hopp och skutt blir det i alla fall, men när min matte säger Fot! då sitter jag sekundsnabbt som ett litet ljus vid hennes sida, redo för nya uppgifter.

Ibland så hör jag hur matte funderar på om det där är inlärt eller medfött. Ja, min förmåga att blixtsnabbt kunna fokusera och koncentrera mig alltså....  

Matte och jag började ju träna direkt när jag var liten valp, kanske har det betydelse? eller kanske det är medfött?? 

Men å andra sidan så påstår matte att jag var en sjövild, alldeles galen liten valp... så det vete sjuttan om det är medfött    

Och i går när vi tränade på den där kuliga rutan... då trodde nog matte att hon skulle sätta mig på pottkanten, men där fick hon tji minsann...

Mitt uppe i min rusning fram till rutan så kommer det två tjejer gående. Och dom gick inte vid sidan av rutan, så som matte trodde att dom skulle göra, utan dom gick rakt genom rutan.    

Så när jag var framme i rutan och matte ropade Ligg! åt mig, då snubblade de där två tjejerna nästan på mig.

Men det var ju inget att bry sig om tyckte jag... deras eget fel om de hade ramlat, det var ju min ruta!

Jag hade full fokus på matte... det ska man ha när man tränar!  Det finns alltid en chans till en godisbit om jag har det....  eller i allra bästa fall så får jag leka med snörbollen en stund    

Jag är ganska så nöjd med att jag har lyckats lära min matte att hon alltid ska belöna mig med något gott/roligt när jag gör som hon vill.    

Så länge hon sköter sin del av avtalet, så kan jag nog tänka mig att göra som hon vill... trots att hon har mycket konstiga idéer för sig.    

Nu ska jag ta mig en tupplur i alla fall.   Morgonpromenaden och frukosten är avklarade sedan länge, och nu finns det inget att göra på en stund.

Förresten...  morse hade jag den nästan... kattkraken...    men hon slank under staketet som vanligt... nedrans också att jag är så stor att jag inte kommer under det där staketet    

...framför datorn, det är inte nåt kul, det.     

Ja, det är inte jag som suttit där om ni nu trodde det. Jag får nästan aldrig låna datorn... Det är min matte som suttit där i flera timmar och uppdaterat nån hemsida av nåt slag.   

Nu är hon äntligen klar och då passar jag på...

Fast.... det enda jag har att berätta idag är att jag nog inte mår riktigt, riktigt bra.    

Jag vet inte egentligen, för jag har aldrig varit sjuk, men matte påstår att jag verkar lite trött, och inte riktigt mig själv.    

Undrar vem jag är då, då??? Jag kan väl bara vara mig själv... eller??

Men som sagt... inte vet jag... igår släpade matte med Ibsen och mig på en megapromenad, och inte var det jag som gick saktast av oss tre inte...    men jag måste nog ändå hålla med matte om att det är himla skönt att sova.     

Men jag tror ju att alltihop beror på att jag får för lite mat. Man måste äta mat för att få energi, det vet jag!

Idag på morgonpromenaden tänkte jag få mig ett litet proteintillskott, men husse la sig förstås i och förstörde alltihop.    

Efter att ha använt min eminenta nos till det som den ska användas till, så hittade jag två precis lagom ruttna sorkar som jag tänkte käka upp som ett litet kosttillskott.  För att få lite mer energi, ni vet.....     

Men så blev det ju inte, för en gångs skull var husse lite på alerten och förstörde alltihop.   

Och nu har jag förbrukat mina sista ynkliga krafter på att skriva det här.... nu ska jag lägga mig och sova igen, så kan dom sitta där och oroa sig för att jag är så trött och oengagerad.   

Det är ju deras fel som nästan svälter ihjäl mig....    

...är att på promenaden hitta årets allra första, små förskrämda tussilago     tittar ni noga så ser ni dom kanske...

Det finns nog hopp om en vår i år också... kanske...